Medan själva flytten gick smidigt så hade vi inte riktigt samma framgång med att få bort hundlukten: den var mindre stark, men fortfarande påträngande. Ozongeneratorn fick i alla fall bort källarlukten från fåtöljerna som vi hade satt bredvid apparaten. Säljarnas städfirma var här en gång till och skurade golven. Det hjälpte en del, det var helt luktfritt precis när de var klara, men ett par dagar senare var lukten tillbaka. Nästa försök blir målartvätt, men jag behöver kolla hur man använder det på kalkfärg.
Den största utmaningen var dock kylan! Vi har varit ganska naiva och trodde att man kunde få upp värmen genom att elda. Det finns två kaminer och en murspis och vi hade hoppats på att slippa använda golvvärmen. Dessutom finns det två luft-luft värmepumpar och det kändes som ett bra tillskott. Men som någon bekant påpekade: det är svårt att värma stenhus, och detta har en golvyta på nästan 200 kvadrat och väggar är bortåt 50 cm!
Vi eldade på hela dagen och det blev väl någorlunda varmt i rummet med brasan. I köket, som har högt i tak, blev det knappt någon skillnad trots intensivt eldande i den kaminen. När vi genomfrusna skulle trösta oss med att laga mat och satte på gasspisen så hände ingenting. Stuart gick ut för att se om gastuben var rätt inkopplad – men där var ingen gastub! Någon elak person hade lagt beslag på den. Ny, fin och röd, var den ett lätt byte när ingen var här.
Men det kändes inte så bra att bli bestulen. Och vara kall. Jag sov dåligt, orolig både för kylan och inbrott, och undrade om vi skulle vara tvungna att ställa in hela projektet på grund av elkostnaderna. Eftertankens kranka blekhet målade sina fingrar på väggarna när bilarnas lyktor körde förbi (hahaha, sorry, kunde inte motstå).
När vi vågade oss ut ur duntäcket på söndagen så mötte oss denna morgonsyn och det kändes genast bättre. Det är vackra omgivningar här i Hjälmaröd och mycket mer himmel än i stan.
Och nu har vi en mer lösningsinriktad inställning: medan vi renoverar nöjer vi oss med att bo i den delen av huset som ligger över vattenrören och ändå måste hållas varm. Vi pratade med säljarna som berättade hur de gjorde för att värma huset, och har använt en del av de tipsen (men inte alla: de hade en elräkning på 17 000 förra månaden!). Och så ska vi ta reda på mer om vad vi kan göra inför nästa vinter för att effektivisera uppvärmningen.
Vi har också skrivit kontrakt med Säkra larm – även om det just nu inte finns något att sno, så känns det bra mycket säkrare att vara uppkopplad till en larmcentral. Och vi har lägre försäkringskostnad tack vare det.
En sak i taget. Och fokusera på det positiva så mycket som vi mäktar.