Ny kommer utmaningarna slag i slag. Om det var väntan som var svår innan, så är det motsatsen, nu. Det är fullt upp!
Förra veckan avverkades de sjuka askarna på tomten och nu har vi en stor mängd ris, och bränne, att ta hand om. Frågan är hur länge det kan torka innan det ska grävas? Det ska grävas lite överallt: på västra sidan och framför huset ska avloppet gå. I öster ska vi ha parkering och på baksidan gångar till trädgården. Det finns alltså inte så mycket plats att torka ris. Vi behöver spara varenda krona vi kan och vill helst inte behövs forsla bort det. Det dyker upp nya kostnader dagligen, verkar det som.
Jag försökte rädda en del av de gamla växterna innan avverkningen och plockade vår första bukett från tomten. Det är Italiensk blåstjärna (Hyacinthoides italica), aftonstjärna (Ornithogalum nutans) och tidiga blad från kaprifol.
Avloppet har varit en historia med många diskussioner med miljö-förvaltningen. Helst skulle man ha brunn och avlopp långt ifrån varandra samtidigt som reningen av avloppet borde vara 20 m från tomtgränsen. Vår tomt är inte tillräckligt stor för detta. Fettavskiljare hade avloppsfolket sagt att de trodde vi kunde hoppa över, men si, det gick inte, så där rullar det på mer pengar.
Containern vi fyllde med tryckimpregnerat på den lyckosamma arbetshelgen visade sig kosta mycket mer än vi förstått, eftersom man får betala extra för saneringen när det kommer via ett företag. Så det kan definitiv vara lönt att hyra släp och ta det till tippen själv!
Byggaren var här för att påbörja brandisoleringen av innertaket. Vi trodde att det räckte med att fylla på med gipsplattor i vissa rum, men där gick vi bet. Det visade sig att ovanför gipset fanns plast och en tunn träpanel. Dessutom hittade han brandfarligt placerad el, med sockerbitar som höll ihop ledningarna under takisoleringen. Det är ingen lösning som man kan vara riktigt bekväm med var man är, men i ett hus med vasstak! Det andra rummet där vi trodde det skulle räcka med mer gips hade en råttkoloni ovanpå gipset. Det är ytterst tveksamt att den gipsen går att rädda, men vi får ta ut allt uppifrån och se. Det är i alla fall positivt att Länsförsäkringar är bra: de har sina egna skadedjurs-sanerare (utan självrisk) och de kommer ut i veckan för att ta hand om den delen.
Vattenproven kom tillbaks med för höga halter nitrit. Vi hade räknat med att behöva filtrera vattnet: vi ska trots allt göra mat och kaffe och därmed använda känsliga maskiner. Det här med nitriten var lite konstigt. Oftast kommer det från gödsel i jordbruket, men det fanns inga förhöjda värden av andra ämnen som brukar dyka upp när det kommer från gödsel. Efter en diskussion med företaget, så kom vi fram till att det var hundarnas kissande som var den troliga orsaken. De har kissat hela vintersäsongen när växterna inte förbrukar någon näring. Nu hoppas vi att halterna ska gå ner över sommarens växtspurt och sen tar vi ett nytt prov till hösten.
Parallellt med att det dyker upp nya saker vi måste ordna för att förbereda för grävanden och bygganden, så har jag börjat jobba på deltid. Lite taskig tajming, men det handlar om att hjälpa till med ansökan till Biosfärprojektet (Storkriket) och det är ju oemotståndligt. Jag lär mig massor om området och det är kul att träffa personer som bor i trakterna.
På det hela taget är vår tid välfylld, och det gäller att hitta stunder till återhämtning och påminna sig varför vi gör det här – som att ta en promenad runt knutarna.
