Visst gör det ont när knoppar brister

Ny kommer utmaningarna slag i slag. Om det var väntan som var svår innan, så är det motsatsen, nu. Det är fullt upp!

Förra veckan avverkades de sjuka askarna på tomten och nu har vi en stor mängd ris, och bränne, att ta hand om. Frågan är hur länge det kan torka innan det ska grävas? Det ska grävas lite överallt: på västra sidan och framför huset ska avloppet gå. I öster ska vi ha parkering och på baksidan gångar till trädgården. Det finns alltså inte så mycket plats att torka ris. Vi behöver spara varenda krona vi kan och vill helst inte behövs forsla bort det. Det dyker upp nya kostnader dagligen, verkar det som.

Jag försökte rädda en del av de gamla växterna innan avverkningen och plockade vår första bukett från tomten. Det är Italiensk blåstjärna (Hyacinthoides italica), aftonstjärna (Ornithogalum nutans) och tidiga blad från kaprifol.

Avloppet har varit en historia med många diskussioner med miljö-förvaltningen. Helst skulle man ha brunn och avlopp långt ifrån varandra samtidigt som reningen av avloppet borde vara 20 m från tomtgränsen. Vår tomt är inte tillräckligt stor för detta. Fettavskiljare hade avloppsfolket sagt att de trodde vi kunde hoppa över, men si, det gick inte, så där rullar det på mer pengar.

Containern vi fyllde med tryckimpregnerat på den lyckosamma arbetshelgen visade sig kosta mycket mer än vi förstått, eftersom man får betala extra för saneringen när det kommer via ett företag. Så det kan definitiv vara lönt att hyra släp och ta det till tippen själv!

Byggaren var här för att påbörja brandisoleringen av innertaket. Vi trodde att det räckte med att fylla på med gipsplattor i vissa rum, men där gick vi bet. Det visade sig att ovanför gipset fanns plast och en tunn träpanel. Dessutom hittade han brandfarligt placerad el, med sockerbitar som höll ihop ledningarna under takisoleringen. Det är ingen lösning som man kan vara riktigt bekväm med var man är, men i ett hus med vasstak! Det andra rummet där vi trodde det skulle räcka med mer gips hade en råttkoloni ovanpå gipset. Det är ytterst tveksamt att den gipsen går att rädda, men vi får ta ut allt uppifrån och se. Det är i alla fall positivt att Länsförsäkringar är bra: de har sina egna skadedjurs-sanerare (utan självrisk) och de kommer ut i veckan för att ta hand om den delen.

Vattenproven kom tillbaks med för höga halter nitrit. Vi hade räknat med att behöva filtrera vattnet: vi ska trots allt göra mat och kaffe och därmed använda känsliga maskiner. Det här med nitriten var lite konstigt. Oftast kommer det från gödsel i jordbruket, men det fanns inga förhöjda värden av andra ämnen som brukar dyka upp när det kommer från gödsel. Efter en diskussion med företaget, så kom vi fram till att det var hundarnas kissande som var den troliga orsaken. De har kissat hela vintersäsongen när växterna inte förbrukar någon näring. Nu hoppas vi att halterna ska gå ner över sommarens växtspurt och sen tar vi ett nytt prov till hösten.

Parallellt med att det dyker upp nya saker vi måste ordna för att förbereda för grävanden och bygganden, så har jag börjat jobba på deltid. Lite taskig tajming, men det handlar om att hjälpa till med ansökan till Biosfärprojektet (Storkriket) och det är ju oemotståndligt. Jag lär mig massor om området och det är kul att träffa personer som bor i trakterna.

På det hela taget är vår tid välfylld, och det gäller att hitta stunder till återhämtning och påminna sig varför vi gör det här – som att ta en promenad runt knutarna.

Vår närmaste promenad går över Borstbäcken…
och fortsätter mellan ramslöken fram mot Vombsjön.

Alla svåra frågor

Just nu känns det som om inte så mycket händer ute i Hjälmaröd. Det är väl inte riktigt sant: vi väntar på offerter från olika byggare och ansökan för nytt avlopp har kommit in.

Smälter snön på grund av vårsolen eller för att huset läcker värme som ett såll?

Jag spenderar den mesta tiden på research relaterat till bygget. Vilken sorts isolering är lämplig till ett vasstak? Flera byggare har pratat om polyuretanisolering man sprutar på och som har god isoleringsförmåga per cm. Det känns dock inte så bra att lägga initialt giftig plast och jag läste att det kan ge upphov till mögel av organiskt material om det inte kan luftas. Å andra sidan tar andra material mycket plats och rummen blir mindre – vilket är en utmaning i en vindsvåning. Just nu är jag inne på antingen cellulosa eller hampa-isolering tillsammans med en ångbroms (diffusionsöppen duk). Men experterna har alla olika lösningar och egna favoritmetoder och käpphästar, så det är svårt att veta vad som är bäst.

Vissa dagar undrar jag om det kommer att gå att få en vettig ovanvåning över huvud taget! Vi har kört förbi tvillinghusen på andra sidan sjön flera gånger och de har inredda ovanvåningar, men jag vet inte hur de är att värma upp och ingen av dem har vasstak. Som du ser ger de ett ganska annorlunda intryck än vårt, även om de är byggda samtidigt och med samma planlösning.

Det andra som sker är ett febrilt designande av alla rum till caféet – på datorn, inte i verkligheten. Vi har tagit hundratals (nåja, nästan) mått för att skapa skalenliga ritningar. Och sedan ska man tänka igenom exakt vad som behövs, hur stort det skulle behöva vara och vad som faktiskt får plats. Diskrum, värmesystem, produktionskök och matsalar – alla har sina egna utmaningar. Och huset, som kändes så stort från början, krymper allt mer. Det handlar med andra ord om prioriteringar, försöka känna sig till hur det är att sitta/jobba på olika ytor och att flytta runt saker i de olika rummen.

Bokskogen nära Övedskloster har magnifika träd

Lättare och mer glädjefyllt är utforskandet av omgivningarna. I helgen var jag ute med min kompis Agnes och vi upptäckte att man kunde gå hela vägen längs med sjön bort till Övedskloster. Största delen av vägen går på den gamla banvallen eller fördämningsvallen längs med sjön. Det är en omväxlande promenad med öppna fält, ekhagar och bokskog. Här kommer att vara ännu vackrare framåt våren och det gjorde mig lycklig att det finns så mycket fint alldeles inpå knuten!

Och när vi satt och åt frukost vid fönstret och tittade på när morgonljuset spelade över hagen på andra sidan vägen, så kändes det som om detta var en sagolik plats på jorden.