Beska droppar

Idag fick jag en påminnelse om hur viktigt det är att se till att personalen får tillräckligt med tid för att lära sig: en kaffe på vägen till jobbet blev en bitter erfarenhet. Jag tog en munfull och kände hur magen reagerade (resultatet av ett överskott av bengalensol och mozambiosid som jag har skrivit om tidigare) och kaffet låg på 3 på min tiogradiga skala, alltså under 5 som är gränsen till drickbart. Jag brukar inte protestera, utan göra mig av med kaffet så diskret som möjligt, men idag valde jag att lämna tillbaka det eftersom jag tänkte att baristan behövde få veta att det gått fel. Hon var väldigt vänlig och förvånad eftersom hon gjort kaffe hela morgonen på samma sätt, sa hon.

Nu såg jag när hon gjorde kaffet att hon inte hade en aning om hur man trycker till en puck, vilket fick mig att förstå att det var utbildningen det var fel på: det är minst sagt grundläggande. På Gateau brukar kaffet vara mellan 6 och 7, men visst har det hänt att det varit på gränsen förut. Kanske dags att ha en lite längre utbildning?

Hur ska man göra en bra puck? Ett par tips: se till att du mal rätt mängd kaffe. Här kan du väga till en början, så att du lär dig hur det ser ut. Använd en tamper med tyngd. Jag köpte en ny tamper i början av året och det hade en mycket positiv effekt på smaken på kaffet jag gör hemma. Tryck en gång, jämnt över, helst utan att vrida. Målet är att få ett jämnt fördelat kaffe utan sprickor. Blir pucken sned eller det uppstår sprickor, kommer kaffet att rinna vid sidan på vissa ställen och resultatet blir blaskigt och beskt.

Tampern placeras jämnt
Pucken blir då också jämn
Vilket ger en bra crema

Här har jag använt 100% arabicabönor, vilket ger lite mindre crema än blandningar med robusta. Creman uppstår när kaffet rinner genom en jämn och rätt packad puck. Är det bubbligt och försvinner när du snurrar kaffet, så har pucken blivit fel.

Jag lovar att vi ska se till att alla som jobbar hos oss kan göra kaffe med låga halter av bitterämnen. Det är inte bara hur man skapar pucken som spelar roll, men det är en viktig del (en annan faktor är malningsgraden som i sin tur beror på temperatur, luftfuktighet och kaffesort).

I övrigt går allt framåt med snigelfart. Just nu försöker vi möta avloppskraven från Eslövs kommun och det har inte varit det lättaste, trots att vi har ett ekologiskt tänk. Vi fick en del positiva signaler idag och nu ska vi testköra infiltrationen i helgen. Infiltrationen gäller – i vårt fall – helt renat vatten, utan fosfor och kväve, men anläggningen gjordes när man hade en sämre typ av rening, så vi behöver testa att den faktiskt fungerar. Annars blir det att lägga till ett ytterligare steg för en 25 000. Och det är inte det första (eller sista) tillägget vi behöver göra i det här projektet för att möta olika krav.

Nästa vecka ska jag träffa byggaren för planering och även om bygget ser ut att ta mycket längre tid än det sades när vi började ta in offerter för en månad sedan, så ska det bli jättekul att få en tidsplan!

Arbetslag i vårsolen

Vilken påskhelg det har varit – strålande sol efter idogt arbete med en grupp glada släktingar! Det är fantastiskt hur snabbt det går när det är många engagerade personer på plats!

Vi hade fyra större jobb på gång: att ta bort hela det ruttna trädäcket på norrsidan; riva den förfallna vedboden; ta bort carporten och halva trädäcket på östsidan. De tre senare är i vägen för den blivande parkeringen. Utrustade med lånade och egna maskiner kunde vi jobba allihop, i olika konstellationer på varje ställe.

Strax efter detta foto inser vi att vi ska såga av hela sektioner istället
Carporten demoleras med slag och hävstänger
Full aktivitet och det gamla vedskjulet så gott som borta – det nyare i bakgrunden

Det ruttna trädäcket var i containern innan lunch, medan carporten var en större utmaning. Under takpappen fanns det relativt friskt (inte tryckimpregnerat) trä och efter att ha slängt en del av brädorna insåg vi att vi aldrig skulle få plats med allt i containern. Alla hjälptes då åt för att flytta allt som inte var impregnerat till fruktträdgården där vi sedan eldade upp det, bit för bit. Carporten var delvis uppbyggd av rester från takstolar och andra bjälkar från en tidigare renovering av huset. Det skar i hjärtat att slänga dem – även om de börjat ruttna i nederkanten. Eller rättare sagt, det var kanske inte själva slängandet som kändes sorgligt, utan att de hade tagit bort dessa fantastiska bjälkar och ersatt dem med mindre (se Mer om bjälklag nedan). Vi hann också demolera det mesta av den gamla vedboden. Kvar finns den nyare vedboden (från 80-talet?). Den ligger också mitt på parkeringen, och vi tycker inte det är lönt att försöka flytta den när vi ändå behöver ett betydligt större förråd, så om någon vill ha den är det bara att hoja till!

På påskafton fortsatte arbetet med att göra trädäcket på östsidan mindre. Det var mer komplicerat än man kunde ana. Vi tog en paus för en påsk-lunch – grönt i stället för köttbullar/skinka/korv gör livet lättare även för dem av oss som inte är vegetarianer. Och påskharen hade hittat hit (sa min syster i alla fall, men jag misstänker att hon luras) så vi fick ett tillskott av godis till kaffet – efter att ha letat efter ägg bland nässlor och kirskål. (Hur kan det komma sig att jag missade hur enormt mycket kirskål/nässlor här var, när vi först tittade på huset i höstas? Tala om att kärleken är blind!). När gästerna gav sig av framåt sen eftermiddag var den nya kanten på det förminskade trädäcket på plats, elden så gott som nerbrunnen och containern fylld till bredden.

På det hela taget en mycket lyckad arbetsinsats: det är kul att träffas på det sättet och göra något tillsammans och småprata under tiden. Såklart vill man ha avbrott för promenad i de vackra omgivningarna och mat med jämna mellanrum, men njutningen av att skapa ett resultat tillsammans ger en guldkant till det hela. Ett stort tack till alla som hjälpte till!

Mer om bjälklag

Vid den tidigare renoveringen av stallängan ökades takhöjden, ända upp i nock på en viss del. Men golvet på ovanvåningen svajar lite när man går på det, eftersom bjälklaget inte riktigt bär. Dessutom sågade de av en takstol för att göra det mer öppet, medan de lämnade kvar en annan mitt på golvet framför dörren in till den oinredda delen av vinden. Nu när vi ska bygga för öppningen, har vi ingen glädje av att den avsågade takstolen. Men så är det: varje renovering fyller såklart sina specifika behov och de skiljer sig mellan olika ägare. Att återställa den gamla takstolen är inte riktigt ett alternativ. Vi får ta upp en ny dörr i den murade väggen till vinden och ha kvar takstolen mitt i rummet.