gammalt hus

November 28, 2024

Är mitt liv bara en schablon?

Jag vet inte om jag ångrar mitt beslut att måla taket i hundrummet, inte än, eftersom det inte är klart, tapetserat och möblerat så att man kan se helheten. Men jag vet definitivt att det är mycket svårare än jag trodde att måla efter stora schabloner!

Bara at välja var svårt. På Schablonhuset finns så många olika, så många fina. Samtidigt ska de passa med tapeterna och kännas inspirerade av 1890. En svår stiltid, 1890, har jag insett. Tidigare på 1800-talet var det romantiskt, gustavianskt, blommigt, lätt och luftigt. Efter sekelskiftet 1900 kom jugend och art deco, stilar som jag är väl förtrogen med och har älskat. Men 1890 var en tid med mörka rum, överfyllda av dekor och med pinaler överallt. Så jag dras gärna både framåt och bakåt från 1890, till stilar som jag personligen tycker mer om. Men om vi nu ska inreda med en blinkning bakåt i historien så känns det mer rätt att försöka landa i när huset byggdes: 1892. Och det stannar vid en blinkning – detta är inget museum.

Låt mig försöka sammanfatta mina lärdomar till dig som är nyfiken på att prova

Tips 1: Välj rätt storlek i förhållande till rummet. Först gjorde jag en skalenlig modell i power point för att se vad som skulle kunna funka. Där kunde jag också testa att klippa in olika mönster, tills jag hittade något som balanserade behovet av tids- och tapet-anpassning. Jag valde 75×75 cm, helt utan att inse konsekvenserna av storleken. Som vanligt ögnade jag bara igenom instruktionerna (Tips 2: läs dem ordentligt!) men insåg åtminstone att jag skulle behöva lim för att få dem att fästa i taket (flyttbart spraylim).

Jag hittade bilder på takmålningar från 1890 och de, precis som rummen i övrigt, bestod av olika mönster bredvid varandra och färger av allehanda slag. I mesta laget för oss, men jag ville ändå hitta färger som inte bara stilrent lyfte fram de färger som finns i tapeten. Golvet har en ljust grönblå ton och jag tog den som inspiration, men valde något mörkare. Och så grönt till bladen.

Tips 3: om du ska använda flera färger, blanda dem först så att det räcker till alla platser du ska måla! Jag, i min iver och kanske i brist på burkar, valde istället att blanda färgerna på nytt till varje plats. Vilket betyder ett evigt jämförande med det som redan är målat på taket och sedan att det ändå blir nyans-skillnader. Vilket tar tid (varje schablon har tagit en timme att måla) och färgen jag målade först har hunnit torka när jag ska lyfta av schablonen. Det, i sin tur, innebär att kanterna blir mer hackiga än de hade blivit om jag nöjt mig med att stöppla med färdigblandade färger. Ju färre färger desto lättare!

Här jämför jag färgen med det jag målat tidigare

Schablonen med den gamla färgen och nymålat

Tips 4: Kom ihåg tips 2 – så slipper du inse efter ett misslyckat resultat att schablonen borde ha tvättats direkt efter varje tryck. När du sedan ska tvätta den, så är det trevligt att ha en bra plats att rengöra den. Inte utomhus i minusgrader, det blir mycket kallt om fingrarna. Jag behövde dessutom skrapa bort färgen med en liten kniv. Det tog mer än en timme första gången (men detta gjorde jag inomhus).

Tips 5: Ta hjälp med att sätta upp den, speciellt om den är stor. Att fästa den på rätt ställe på taket är inte helt enkelt, framför allt eftersom man också behöver trycka dit mönstret. Och det är inte så lätt att se markeringarna man har gjort i taket när man har hela schabraket på huvudet.

Tips 6: Spreja rikligt med lim! När man har för lite lim, lossar en del av mönstret när du har börjat måla, och då kan du inte ta loss det och spreja igen. Istället får du försöka hålla fast schablonen med en nagel eller en liten penna, samtidigt som du målar med andra handen.

Tips 7: Liten är lättare! Jag ville ha en variant på mönstret på vissa delar av taket och testade mig fram i min modell på datorn. Eftersom jag skulle använda delar av den stora schablonen, men vända och vrida på den, så insåg jag – efter att ha lagt en rolig timme på att måla fel som sedan fick målas över – att det blir mycket lättare om man klipper ut delarna. Man får en bättre överblick över vad man gör och det är enormt mycket smidigare med mindre storlekar! Sedan kräver de mindre delarna att man målar fler gånger, men det kan det vara värt.

Här har jag skrubbat av kanterna för att kunna måla över det som blev fel

Sammantaget har det varit intressant att måla med schablon, men lika stiligt som när en yrkesperson målat 1890 blir det inte! I alla fall inte när jag håller i penseln. Hela takmålningsprojektet kommer att ha tagit en 18-20 timmar när jag är klar (och då räknas inte förarbetet med grundmålningen in). Det ska bli kul att se hur allt blir när det är klart!

February 9, 2024

Det våras för byggandet!

Vi blev äntligen klara för byggstart häromdagen – vilken oerhörd lättnad! Det var i augusti vi insåg att vi borde ha bygglov för att göra om undervåningen till café. Tidigare hade vi fått veta att vi kunde bygga om som privatbostad och sedan ansöka om ändrad användning, men vi insåg att brandskyddet inte skulle kunna kontrolleras i efterhand och att ansökan därför måste göras först. Dessutom, visade det sig, måste alla nya vattendragningar ha bygglov. Och det var tur att vi sökte bygglovet då, med tanke på hur lång tid det har tagit. Det som framför allt har dragit ut på tiden är alla vändor mellan olika myndigheter; de har inte riktigt varit överens om vem som får bestämma vad. På vägen har vi lärt oss många olika saker: att göra bilder i sketchup (det tog tid!), detaljer om olika naturskydd, handikappanpassning, brandskydd, trafikverkets regler, höjder för staket och gjutning av grundpelare. Arbetsmiljö när man jobbar på hög höjd, ventilationskrav och u-värdesberäkningar vet vi också mer om.

Parallellt med jobbet om bygglovet för caféet har vi dock haft massor att göra med bostadsdelen som inte krävde bygglov. Större delen av ovanvåningen har behövt förstärkas och taket bytas. Vår byggare sa häromveckan att om vi vetat det vi vet nu, hade det varit lättare att bara riva ovanvåningen och börja om från början. Men vi vårdar ömt de bjälkar och tegelmurar som fortfarande är synliga och som visar husets ålder och hoppas han har lite fel.

Här är glada byggare som äntligen fått bort den sista vassen från taket. Vi är lika glada, eftersom vårt jobb har varit att bära bort och elda upp vassen allteftersom den kastades ner. Det finns väldigt mycket vass på ett vasstak: det tog tre veckors heltidsarbete att få bort den.

Det var fantastiskt att få in kuporna på ovanvåningen – plötsligt kändes det som att ovanvåningen kan bli ett hem! Fönstren sattes i häromdagen.

Jag har funderat mycket på hur det kommer att bli med en våning som är så präglad av vinds-strukturen: hur känns det när det plana taket är mindre än två meter och resten är snedtak? Jag har gjort en modell i SketchUp och försökt traska runt i den, men det blir så klart inte riktigt samma sak som se det i verkligheten.

Hela ovanvåningen kommer att ha rum i fil, något som jag har försökt undvika i mina tidigare renoveringar. Så här har vi fått tänka annorlunda och försöka få till en vettig bostad ändå, där ”korridorerna” blir en del av rummen. Vi kommer att ha två ingångar från utsidan av huset. En av dem skulle gå direkt in till sovrummet på ena sidan. Detta kändes inte helt bekvämt, även om vi ska ha en annan ingång till gäster. Men så kom jag på att man kunde ha en sängalkov. På det sättet blir ingången avskild och vi kan ha ett litet kontor där, och sängen hamnar i ett eget krypin.

Den östra sidan med sovalkoven, ingång till vänster

Mittensektionen kommer att ha kök, badrum och ett vardagsrum. Det är här de nya kuporna ger ljus och utsikt. Denna sektion är lite bredare än de på sidorna, men det blir ändå en stor andel snedtak. Vi kommer alltså inte kunna stå på en stor del av ytan och möbler behöver placeras så att vi inte slår i huvudet när vi reser på oss. Men utrymmet under snedtaket skapar luftighet, och med fönster på båda sidor kommer det att bli betydligt ljusare här än i kantsektionerna.

Västra sektionen med gästrummet och ett vardagsrum med en andra ingång

Så här ser det ut i västra sidan just nu. Fotot är lite missvisande – fullt så smalt är det inte. Men vi undrar fortfarande hur mörkt det kommer att kännas, eftersom det blir fönster bara i gavlarna.

Så det är en hel del kvar att bygga däruppe och nu kommer våren snart och med den isolering och värmesystem. Och när vi är säkra från minusgrader blir det äntligen dags att skapa en fin inomhusmiljö för caféet på bottenvåningen!

October 13, 2023

Nu ryker vasstaket!

Att renovera ett gammalt hus för att uppnå en standard som krävs för att ha ett café innebär ständigt nya överraskningar – hittills mest av kostsam och oroväckande art!

Det kom en vasstaksexpert som skulle ge råd om hur man kunde sätta in våra plåtkupor i det befintliga vasstaket. Förutom att experten tyckte det var en förfärlig idé att ha plåtkupor på ett vasstak, så upptäckte han också att det nuvarande taket var konstruerat med rostande band. Och de, som vid den här tjockleken på vass borde ligga flera centimeter in, satt nu på ytan, utsatta för väder och vind. Kanske tio år till kunde taket hålla, menade han, om vi hade tur och tog hand om taket hela tiden. Men å andra sidan borde man ändå lägga om mycket av taket för att få in kuporna, så det var bara att köra på och göra hela framsidan, tyckte han. Hade vi tur och kunde få tag på vassläggare redan nästa sommar så skulle det kosta en 400 000 sådär, inklusive kupor och annat arbete. Och det var dessutom hög tid att ordna hela nocken på alla tre sidor, samt byta ek-kryssen ovanpå, vilket väl skulle gå på 80 000 till.

Här ser man de blottlagda, rostande, banden och en av de omgjorda skorstenarna. Hur skorstenen lär ha sett ut från början kan du se på bilden av tvillinghuset längst ner

Man behöver hålla vasstak fria från mossa, så här ser det ut på en östsida och det är ännu värre på norrsidan

Efter långa diskussioner med plåtläggarna som gör kuporna, kommer vi nu istället lägga plåt på hela mittensektionen (bostadsdelen) och halva yttersektionerna (fd stallängorna). Vassen får vara kvar på taksidorna åt öster och väster. En annorlunda lösning, som blir dyrare just nu, men billigare i längden. Dessutom kan det göras innan nästa vår och vi vill ju väldigt gärna kunna öppna caféet innan nästa sommar!

För min del har jag i hemlighet hatat vasstaket eftersom det är svårskött och krångligt när man ska installera fönster. Jag har fåfängt önskat att vi hade haft tegelpannor, som tvillinghusen på andra sidan Vombsjön. Det var så taket såg ut fram till 1990-talet. Nästan. Vi fick nämligen ett oväntat besök en dag där vi satt och beundrade utsikten och pustade ut efter dagens arbete.

En bil kom förbi, väldigt långsamt. Det är visserligen inte så ovanligt att folk stannar upp för att se vad som händer, men den här bilen kom snart tillbaka från andra hållet, parkerade, och ut steg en äldre man. Han berättade att han arrenderat Svansjö av Övedskloster, mellan 1957 och 2003 och följaktligen haft hand om vårt torp också! När hans folk bodde här, var det fortfarande två torp med var sitt kök. Han berättade att ett krav när han tog över, var att han skulle ta hand om den äldre änklingen som bodde i ena delen. När han kom för att hjälpa till med rickepumpen som var i köket (!) gick de ner genom luckan till källaren (!!) och för att se om ledningen var sönder. På hyllorna stod syltburkar med innehållsförteckning som hustrun skrivit tjugo år tidigare. Tyckte änklingen inte om sylt eller kändes det bara för tungt att gå ner i källaren efter hustruns död? Vi har i alla fall försökt ta reda på om dessa källarutrymmen finns kvar under golvet, men utan att lyckas – vi vill inte bryta upp det nyare golvet och försök att komma in utifrån med en liten rörkamera har inte lett till något spännande.

Kan pumpen i köket sett ut såhär? Måste ha varit skönt att slippa hämta vatten på gården en kall morgon 1892.

Mannen pekade också ut var gödselstackarna varit, en till varje del/torp (ytor i trädgården där vi har hittat stenläggningar) och berättade att taket varit betongpannor, gjorda lokalt. De hade varit så illa konstruerade att de mot slutet var som knäckebröd, sa han. Boden vi fick riva i våras hade betongpannor, och jag undrade om han kunde ha blandad ihop huset och boden. Tegelpannorna på tvillinghusen ser gamla nämligen gamla ut och jag trodde man använt samma konstruktion på vårt hus. Men så hittade vi takpannor på vinden och jag fick ge mig: vårt hus har definitivt haft tak av betongpannor. Och detta kan också förklara varför huset var i så dåligt skick 1992, när det såldes av Övedskloster (detta har vi hört från andra håll). Det regnade helt enkelt in.

Nu kommer vi inte välja tegelpannor även om det hade varit mer likt ursprunget. Tidigare renoveringar har flyttat upp hanebanden på takstolarna (haneband är de horisontella bjälkarna i en takstols A) och det är tveksamt om de kan bära ett tegeltak. Dessutom är det dyrt och det börjar skramla tomt i kassan med alla nya utmaningar. Som tur är tycker vi båda att det är fint med valsat plåttak och det känns som det kommer passa bra med husets karaktär.

Här är ett av tvillinghusen med fint dubbelkupigt tegel och vackra nockpannor. Och kanske har våra skorstenar sett ut så här från början.

Här har vi ett hus med ett tak som liknar det vi ska ha – och kolla in skorstenen! Bild fb: Gamla Vellinge
( Bröderna Lundqvist i Gessie 1910).

July 4, 2023December 14, 2023

Riva för att bygga nytt

Det har varit extremt hektiska tider! Det har inte funnits någon tid eller energi för att skriva här. Jag har jobbat 70 procent i biosfärsprojektet och varje helg – och en hel del vardagar – har vi rivit innertak i Hjälmaröd.

Det visade sig att innertaken var välbyggda – och det har känts sorgligt att riva dem. Men det är ett måste för att brandsäkra huset. Vi började i det enda rummet som bara hade ett ursprungligt innertak (från 1892). Stommen bestod av tätt spikade läkt, som var inmurade i bruk både på ovansidan, emellan och under. Under dem satt ett vasslager och på det puts.

*Här är läkten frilagda och kapade på ena sidan*

Här ser man taket nerifrån, med vass och puts

Vet inte om det kan ha funnits någon sorts äldre isolering ovanpå, tveksamt, men numera fanns det råttinfesterad glasull under vindsgolvet.

Det första rummet visade sig vara det enklaste! Det långa rummet hade variationer från 50-talet, med masonit under det gamla taket. Värsta var det stora rummet som renoverades senast. Det rummet hade, under det gamla taket, ett omfattande system av brädor, spikade med 12 cm långa spik, och under detta gipsplattor. Det har varit ett drygt jobb med mycket bruk i luften. Vi har konstant haft ont i halsen och rinnande ögon, trots att vi haft mask och skyddsglasögon. Vi borde nog ha haft mer serösa masker.

Vi blev i alla fall klara med rivandet under midsommarhelgen och nu har byggarna satt in ett nytt bjälklag och dubbelt med gips för att brandsäkra. Nu ska vi putsa och börja göra ordning taken under deras semester.

En del puts trillade från väggen när vi rev – vi gillar den blå färgen under!

Det största rummet är mer eller mindre färdigt för bredspackling och vävning av taket.

Avloppet har också varit en fråga som följt oss under denna tid. Nya krav har kommit på grund av att vi tänkte använda den gamla infiltrationsanläggningen. Först skulle vi testköra den – vilket gick utan problem – och sedan vill de titta på fördelningsbrunnen. Den visade sig vara svårt att hitta (ligger under mark) och det skulle kosta 5-6 tusen att leta reda på den. Vi försökte påpeka att eftersom vi valt en superdyr miljötrevlig anläggning så är vattnet helt rent när det kommer ut. Det är alltså inte som om vi hade haft en vanlig trekammarbrunn. Så småningom, efter att jag kontaktat chefen, lyckades vi få gehör. Eftersom anläggningen har ett funktionssystem (som varnar om något går fel) så var det okej att använda infiltrationen. Tyvärr tog allt detta många veckor, så avloppet kunde inte komma på plats innan semestern. Å andra sidan har vi insett att chansen att vi blir klara med huset innan jul är minimal, så det gör inte så mycket.

När det gäller trädgården så hade jag inte tänkt plantera förrän till hösten i vilket fall. De senaste tio åren eller så, har det varit torrperioder under den traditionellt bästa planteringssäsongen (våren). Samtidigt är vintrarna mildare, så växter hinner rota sig även om man planterar på hösten. Och i den här trädgården kommer jag att undvika känsliga växter (i alla fall till en början) som fortfarande helst ska planteras på våren. Min design kommer att vara inriktad på växter som klarar sig utan för mycket daltande och som fungerar tillsammans. Som tur är har jag länge varit intresserad av trädgårdar som kräver minimalt med skötsel, även om ingen tror mig när de har tittat på resultatet. Mina tidigare trädgårdar har snarare sett prunkande ut än sparsmakade, vilket många tror innebär mycket jobb. Men om det är tätt mellan växterna och planteringsschemat efterliknar mer naturliga artsammansättningar, så kan man minska tiden det tar att sköta om en rabatt. Jag kommer att berätta mer om detta längre fram.

Nu är trädgården mest ogräs och en del träd

Tapeter antagligen från 20-talet – de måste ha gillat blått för det återkommer i flera rum.

Nu ska vi ha semester någon vecka, innan vi börjar med uppbyggnaden av de rum som har fått tak. Skönt när det går åt det hållet!

March 13, 2023

Alla svåra frågor

Just nu känns det som om inte så mycket händer ute i Hjälmaröd. Det är väl inte riktigt sant: vi väntar på offerter från olika byggare och ansökan för nytt avlopp har kommit in.

Smälter snön på grund av vårsolen eller för att huset läcker värme som ett såll?

Jag spenderar den mesta tiden på research relaterat till bygget. Vilken sorts isolering är lämplig till ett vasstak? Flera byggare har pratat om polyuretanisolering man sprutar på och som har god isoleringsförmåga per cm. Det känns dock inte så bra att lägga initialt giftig plast och jag läste att det kan ge upphov till mögel av organiskt material om det inte kan luftas. Å andra sidan tar andra material mycket plats och rummen blir mindre – vilket är en utmaning i en vindsvåning. Just nu är jag inne på antingen cellulosa eller hampa-isolering tillsammans med en ångbroms (diffusionsöppen duk). Men experterna har alla olika lösningar och egna favoritmetoder och käpphästar, så det är svårt att veta vad som är bäst.

Vissa dagar undrar jag om det kommer att gå att få en vettig ovanvåning över huvud taget! Vi har kört förbi tvillinghusen på andra sidan sjön flera gånger och de har inredda ovanvåningar, men jag vet inte hur de är att värma upp och ingen av dem har vasstak. Som du ser ger de ett ganska annorlunda intryck än vårt, även om de är byggda samtidigt och med samma planlösning.

Det andra som sker är ett febrilt designande av alla rum till caféet – på datorn, inte i verkligheten. Vi har tagit hundratals (nåja, nästan) mått för att skapa skalenliga ritningar. Och sedan ska man tänka igenom exakt vad som behövs, hur stort det skulle behöva vara och vad som faktiskt får plats. Diskrum, värmesystem, produktionskök och matsalar – alla har sina egna utmaningar. Och huset, som kändes så stort från början, krymper allt mer. Det handlar med andra ord om prioriteringar, försöka känna sig till hur det är att sitta/jobba på olika ytor och att flytta runt saker i de olika rummen.

Bokskogen nära Övedskloster har magnifika träd

Lättare och mer glädjefyllt är utforskandet av omgivningarna. I helgen var jag ute med min kompis Agnes och vi upptäckte att man kunde gå hela vägen längs med sjön bort till Övedskloster. Största delen av vägen går på den gamla banvallen eller fördämningsvallen längs med sjön. Det är en omväxlande promenad med öppna fält, ekhagar och bokskog. Här kommer att vara ännu vackrare framåt våren och det gjorde mig lycklig att det finns så mycket fint alldeles inpå knuten!

Och när vi satt och åt frukost vid fönstret och tittade på när morgonljuset spelade över hagen på andra sidan vägen, så kändes det som om detta var en sagolik plats på jorden.