Katastrof – inget vatten!

Plötsligt kom det inget vatten i kranen! Hydroforen visade ett felmeddelande som tydde på allvarlig brist i systemet och vi fick gå ut till de kvarvarande kunderna och be dem att inte använda toan. Som tur var skulle vi ändå snart stänga för dagen.

Vi öppnade brunnslocket och det var mycket långt ner till vattennivån. Årets vattenbrist gick från att vara ett varnande SMS om att spara vatten, till en mycket konkret verklighet: vi är tvungna att hålla stängt tills grundvattennivån höjs.

Det är sorgligt att se den ännu blommande trädgården vara tom på kunder och hela höstmyset vi planerat försvinna i fjärran.

Det är såklart ett ekonomiskt avbräck också: mat som måste slängas och räkningar för kassasystem och allt relaterat till fastigheten, kommer ju ändå.

Lyckligtvis har vi inga anställda just nu. Vi har också hört från andra caféer på landet att september-oktober är några av de sämsta månaderna på året, men ändå.

Vårt problem är att vi har en grävd brunn och därmed är beroende av grundvattnet i området. Vi rengjorde brunnen när vi startade projektet för tre år sedan och då sa de att tillrinningen var jättebra, trots att det då hade varit torka ganska länge. Året efter var det regnigaste på lång tid och översvämningar kring Vombsjön. Så vi har varit invaggande i säkerhet. Men nu, med rekordlåga nivåer på grundvattnet, är situationen annorlunda. Den stora vattenläckan Sydvatten hade i Augusti kan inte ha hjälpt: hur mycket påverkar en avrinning på 4400 l/sekund i ett par timmar? Jag menar, om privatkunder kan hjälpa till genom att ta kortare duschar, så har en sådan läcka rimligtvis någon effekt.

När Sydvatten tvingas ta ut mer vatten från Vombsjön (en av 17 vattentäkter som försörjer 1 miljon skåningar med vatten) så påverkas grundvattnet omkring. Vi ligger drygt 300 m från Vomsjön så när den ligger 2 m lägre än normalt, så sjunker såklart grundvattnet hos oss också. Vi kan ännu så länge ta ut tillräckligt med vatten för att vara på plats och jobba, men ett café har ju en helt annat nivå av vattenuttag.

Så nu tvingas vi till eftertänksamhet, jobba på vårt sortiment, plantera alla lökar som kommit från Holland och alla andra växter jag kan lägga beslag på (billigt får det vara nu i krisen). Och vi kan fundera över hur vi ska synas för alla dem som hade kunnat komma och njuta av en fika efter höstpromenaden: kanske Sydvatten kan skicka ut ett meddelande till alla sina 1 miljon kunder? Alla ni som skulle kunna vara inom utflykts-avstånd och som är så välkomna när vi öppnar igen!

Håll utkik på instagram, facebook och google maps: vi skriver tider där så fort vi kan öppna igen!

Äpplena som aldrig fick bli en kaka

4 dagar i veckan

Efter 6 intensiva veckor där vi jobbat 10 h om dagen går vi nu in i en lite lugnare period. Vi har helt stängt i början av veckan. Nu ska vi försöka hämta oss och planera för framtiden. Vi behöver jobba på vårt koncept och nu ut till fler. Vi har haft så många positiva kunder, men det räcker inte för att vi ska få någon lönsamhet (varken Stuart eller jag har kunnat ta ut lön och företaget går med förlust). Men, som många påpekar, det är tidigt i verksamheten och alla är vi små i början!

Toska-kaka – Stuart jobbar på vårt veganska utbud
… och jag gläds åt alla rosorna som överlevt sin första vinter

Jag har upptäckt att det som gör mig gladast är när jag ser att folk njuter av att vara här – ett par minnen som etsat sig fast:

Ett par kom en morgon efter en åsknatt i campingbil. De åt scones i morgonsolen och berättade att de hade tyckt åskan var mysig, och att det var perfekt att vakna till en varm dag efteråt. Och sen att hitta ett fik som serverade scones till frukost!

Vi hade en familj från Tyskland som köpte cappucino. Jag råkade spilla lite när jag bar ut dem och kom tillbaks med servetter. Pappan skulle hjälpa till genom att dricka lite ur den överfulla koppen och gjorde ett spontant mm-ljud när han tog den första klunken. Och jag vet precis hur det känns när man blir lite glatt överraskad av ett riktigt gott kaffe – det sprider sig en intensiv känsla av välbehag och man kan inte låta bli att säga mm!

Ett par tjejer kom och valde ett bord i trädgården. Det var mellan-mycket folk men jag kunde inte låta bli att lägga märke till att de satt kvar ganska länge, så höll lite koll: närmare tre timmar satt de där och såg ut att trivas!

Kvällen är vår egen tid, när vi kan slappna av
och njuta av ljuset och växterna

Nu har vi öppnat!

Vi kommer att ha öppet varje dag mellan 10-17 till mitten av augusti. Därefter blir det tre dagar i veckan, fredag – söndag.

Vi har sittplatser både ute och inne

Arbetslag i vårsolen

Vilken påskhelg det har varit – strålande sol efter idogt arbete med en grupp glada släktingar! Det är fantastiskt hur snabbt det går när det är många engagerade personer på plats!

Vi hade fyra större jobb på gång: att ta bort hela det ruttna trädäcket på norrsidan; riva den förfallna vedboden; ta bort carporten och halva trädäcket på östsidan. De tre senare är i vägen för den blivande parkeringen. Utrustade med lånade och egna maskiner kunde vi jobba allihop, i olika konstellationer på varje ställe.

Strax efter detta foto inser vi att vi ska såga av hela sektioner istället
Carporten demoleras med slag och hävstänger
Full aktivitet och det gamla vedskjulet så gott som borta – det nyare i bakgrunden

Det ruttna trädäcket var i containern innan lunch, medan carporten var en större utmaning. Under takpappen fanns det relativt friskt (inte tryckimpregnerat) trä och efter att ha slängt en del av brädorna insåg vi att vi aldrig skulle få plats med allt i containern. Alla hjälptes då åt för att flytta allt som inte var impregnerat till fruktträdgården där vi sedan eldade upp det, bit för bit. Carporten var delvis uppbyggd av rester från takstolar och andra bjälkar från en tidigare renovering av huset. Det skar i hjärtat att slänga dem – även om de börjat ruttna i nederkanten. Eller rättare sagt, det var kanske inte själva slängandet som kändes sorgligt, utan att de hade tagit bort dessa fantastiska bjälkar och ersatt dem med mindre (se Mer om bjälklag nedan). Vi hann också demolera det mesta av den gamla vedboden. Kvar finns den nyare vedboden (från 80-talet?). Den ligger också mitt på parkeringen, och vi tycker inte det är lönt att försöka flytta den när vi ändå behöver ett betydligt större förråd, så om någon vill ha den är det bara att hoja till!

På påskafton fortsatte arbetet med att göra trädäcket på östsidan mindre. Det var mer komplicerat än man kunde ana. Vi tog en paus för en påsk-lunch – grönt i stället för köttbullar/skinka/korv gör livet lättare även för dem av oss som inte är vegetarianer. Och påskharen hade hittat hit (sa min syster i alla fall, men jag misstänker att hon luras) så vi fick ett tillskott av godis till kaffet – efter att ha letat efter ägg bland nässlor och kirskål. (Hur kan det komma sig att jag missade hur enormt mycket kirskål/nässlor här var, när vi först tittade på huset i höstas? Tala om att kärleken är blind!). När gästerna gav sig av framåt sen eftermiddag var den nya kanten på det förminskade trädäcket på plats, elden så gott som nerbrunnen och containern fylld till bredden.

På det hela taget en mycket lyckad arbetsinsats: det är kul att träffas på det sättet och göra något tillsammans och småprata under tiden. Såklart vill man ha avbrott för promenad i de vackra omgivningarna och mat med jämna mellanrum, men njutningen av att skapa ett resultat tillsammans ger en guldkant till det hela. Ett stort tack till alla som hjälpte till!

Mer om bjälklag

Vid den tidigare renoveringen av stallängan ökades takhöjden, ända upp i nock på en viss del. Men golvet på ovanvåningen svajar lite när man går på det, eftersom bjälklaget inte riktigt bär. Dessutom sågade de av en takstol för att göra det mer öppet, medan de lämnade kvar en annan mitt på golvet framför dörren in till den oinredda delen av vinden. Nu när vi ska bygga för öppningen, har vi ingen glädje av att den avsågade takstolen. Men så är det: varje renovering fyller såklart sina specifika behov och de skiljer sig mellan olika ägare. Att återställa den gamla takstolen är inte riktigt ett alternativ. Vi får ta upp en ny dörr i den murade väggen till vinden och ha kvar takstolen mitt i rummet.