Efter 6 intensiva veckor där vi jobbat 10 h om dagen går vi nu in i en lite lugnare period. Vi har helt stängt i början av veckan. Nu ska vi försöka hämta oss och planera för framtiden. Vi behöver jobba på vårt koncept och nu ut till fler. Vi har haft så många positiva kunder, men det räcker inte för att vi ska få någon lönsamhet (varken Stuart eller jag har kunnat ta ut lön och företaget går med förlust). Men, som många påpekar, det är tidigt i verksamheten och alla är vi små i början!
Toska-kaka – Stuart jobbar på vårt veganska utbud
… och jag gläds åt alla rosorna som överlevt sin första vinter
Jag har upptäckt att det som gör mig gladast är när jag ser att folk njuter av att vara här – ett par minnen som etsat sig fast:
Ett par kom en morgon efter en åsknatt i campingbil. De åt scones i morgonsolen och berättade att de hade tyckt åskan var mysig, och att det var perfekt att vakna till en varm dag efteråt. Och sen att hitta ett fik som serverade scones till frukost!
Vi hade en familj från Tyskland som köpte cappucino. Jag råkade spilla lite när jag bar ut dem och kom tillbaks med servetter. Pappan skulle hjälpa till genom att dricka lite ur den överfulla koppen och gjorde ett spontant mm-ljud när han tog den första klunken. Och jag vet precis hur det känns när man blir lite glatt överraskad av ett riktigt gott kaffe – det sprider sig en intensiv känsla av välbehag och man kan inte låta bli att säga mm!
Ett par tjejer kom och valde ett bord i trädgården. Det var mellan-mycket folk men jag kunde inte låta bli att lägga märke till att de satt kvar ganska länge, så höll lite koll: närmare tre timmar satt de där och såg ut att trivas!
Vilken påskhelg det har varit – strålande sol efter idogt arbete med en grupp glada släktingar! Det är fantastiskt hur snabbt det går när det är många engagerade personer på plats!
Vi hade fyra större jobb på gång: att ta bort hela det ruttna trädäcket på norrsidan; riva den förfallna vedboden; ta bort carporten och halva trädäcket på östsidan. De tre senare är i vägen för den blivande parkeringen. Utrustade med lånade och egna maskiner kunde vi jobba allihop, i olika konstellationer på varje ställe.
Strax efter detta foto inser vi att vi ska såga av hela sektioner istället
Carporten demoleras med slag och hävstänger
Full aktivitet och det gamla vedskjulet så gott som borta – det nyare i bakgrunden
Det ruttna trädäcket var i containern innan lunch, medan carporten var en större utmaning. Under takpappen fanns det relativt friskt (inte tryckimpregnerat) trä och efter att ha slängt en del av brädorna insåg vi att vi aldrig skulle få plats med allt i containern. Alla hjälptes då åt för att flytta allt som inte var impregnerat till fruktträdgården där vi sedan eldade upp det, bit för bit. Carporten var delvis uppbyggd av rester från takstolar och andra bjälkar från en tidigare renovering av huset. Det skar i hjärtat att slänga dem – även om de börjat ruttna i nederkanten. Eller rättare sagt, det var kanske inte själva slängandet som kändes sorgligt, utan att de hade tagit bort dessa fantastiska bjälkar och ersatt dem med mindre (se Mer om bjälklag nedan). Vi hann också demolera det mesta av den gamla vedboden. Kvar finns den nyare vedboden (från 80-talet?). Den ligger också mitt på parkeringen, och vi tycker inte det är lönt att försöka flytta den när vi ändå behöver ett betydligt större förråd, så om någon vill ha den är det bara att hoja till!
På påskafton fortsatte arbetet med att göra trädäcket på östsidan mindre. Det var mer komplicerat än man kunde ana. Vi tog en paus för en påsk-lunch – grönt i stället för köttbullar/skinka/korv gör livet lättare även för dem av oss som inte är vegetarianer. Och påskharen hade hittat hit (sa min syster i alla fall, men jag misstänker att hon luras) så vi fick ett tillskott av godis till kaffet – efter att ha letat efter ägg bland nässlor och kirskål. (Hur kan det komma sig att jag missade hur enormt mycket kirskål/nässlor här var, när vi först tittade på huset i höstas? Tala om att kärleken är blind!). När gästerna gav sig av framåt sen eftermiddag var den nya kanten på det förminskade trädäcket på plats, elden så gott som nerbrunnen och containern fylld till bredden.
På det hela taget en mycket lyckad arbetsinsats: det är kul att träffas på det sättet och göra något tillsammans och småprata under tiden. Såklart vill man ha avbrott för promenad i de vackra omgivningarna och mat med jämna mellanrum, men njutningen av att skapa ett resultat tillsammans ger en guldkant till det hela. Ett stort tack till alla som hjälpte till!
Mer om bjälklag
Vid den tidigare renoveringen av stallängan ökades takhöjden, ända upp i nock på en viss del. Men golvet på ovanvåningen svajar lite när man går på det, eftersom bjälklaget inte riktigt bär. Dessutom sågade de av en takstol för att göra det mer öppet, medan de lämnade kvar en annan mitt på golvet framför dörren in till den oinredda delen av vinden. Nu när vi ska bygga för öppningen, har vi ingen glädje av att den avsågade takstolen. Men så är det: varje renovering fyller såklart sina specifika behov och de skiljer sig mellan olika ägare. Att återställa den gamla takstolen är inte riktigt ett alternativ. Vi får ta upp en ny dörr i den murade väggen till vinden och ha kvar takstolen mitt i rummet.
