January 2023

January 27, 2023

Från miserabel till lycklig på en halvtimme

Ett återkommande tema för den som reser med mig är jakten på god latte. Jag bedömer dem mellan 1 och 10, där 5 är drickbar. Lägre än 5 innehåller så mycket bengalensol och andra bitterämnen att jag får ont i magen. Människor varierar när det gäller känslighet för olika bitterämnen (läs om den vetenskapliga artikeln här) – vissa saknar receptorn TAS2R43, som finns både i smakcellerna och i magen, och är då mindre känsliga. Det förklarar varför kaffe som ligger under 5 på min skala överhuvudtaget finns: personer utan genen (receptorn) mår vare sig dåligt eller känner den bittra smaken på samma sätt.

En latte som hamnar mellan 6 och 10 går från att vara något jag dricker i desperation för att stilla mitt koffeinbehov (6), till ren njutning (8-9) för att, på 10, landa i lycksalighet. Den kemi som ligger bakom siffrorna handlar både om mängden bitterämnen och några av de andra ca 800 smakämnena (dubbelt så många som vin) som kommer till sin rätt med kunnig hantering.

Vi var i Köpenhamn i helgen för att fira Stuarts födelsedag och eftersom vi var i ett nytt område gjorde jag research på möjliga kaffeställen till söndagens morgon. I närheten av hotellet fanns ett ställe som hette Risteriet Coffee Halmtorvet och det såg rätt bra ut. På bilderna av en latte kan man ofta få en känsla för hur bra de är: skummet ska vara jämntjockt och ge ett distinkt mönster och inte ligga som ett separat lock ovanpå en blandning med blaskig färg. Även kakorna ger en indikation – ser de välgjorda ut är ägarna antagligen kvalitetsintresserade. Här är ett par varningsexempel:

Så här ser det ut med mjölk som smakar papper

Bubblorna avslöjar ett överluftat, mindre gott, skum

Tyvärr visade sig bilderna på detta ställe ljuga – i alla fall denna söndagsmorgon då vi möttes av mycket trötta ungdomar, vad som såg ut som bake-off croissanter i ugnen och, visade det sig, fullständigt odrickbar latte. Jag tog en klunk och magen knöt ihop sig som inför ett monsterangrepp. Och det smakade både bittert och bränt.

De som känner mig vet att jag får ett stoiskt uttryck i ansiktet när detta händer även om jag försöker låtsas att allt är okej – vilket de inte låter sig luras av. Som tur var hade vi just missat vårt tåg tillbaks och därför en timma extra att drälla runt i stadsdelen.

Fokuserade baristor på Prolog Coffee Bar

Vi styrde därför stegen mot ett café lite längre bort, Prolog Coffee Bar, med bra recensioner. Det ligger i de gamla kötthanteringshallarna och ser inte så inbjudande ut, men det visade sig att det var en skimär: detta var porten till latteparadiset!

Notera den lena “ytan” och hur mönstret är kvar trots att jag har druckit en del

Baristan såg nöjd ut när jag frågade efter en latte som var 62 grader och inte 65, och sedan fick jag en ljuvlig upplevelse med en latte som var både komplex och len som silke. Från monster till ängel på en halvtimme – inte jag, utan baristorna. Det smittade dock av sig och Stuart uttryckte sin förtjusning över mitt ändrade humör. När jag får dricka en sådan latte blir min värld rosenskimrande lång tid efteråt, alla människor jag möter ser trevliga ut och omgivningarna är intressanta och vackra.

Och det är just den känslan vi hoppas kunna ge våra besökare!

January 20, 2023

Samtal med Idol

Sara Wennerström – läs hennes blogg här – startade ett bageri och café ute på landet i Halland som fick en omedelbar berömmelse. Henne passion och engagemang går rätt genom skärmen och vi lusläser allt hon skrivit om att starta bageri. Det här är uppenbarligen en person som gått igenom det mesta som möter oss nu i vår och vi hade gärna haft en konstant tillgång till hennes expertis. Det är såklart orealistiskt, men det visade sig till vår förtjusning att vi kunde få ett mentorsamtal.

Och här är de punkter som vi fick med oss som kan vara till nytta för alla som vill starta företag – med mina reflektioner i kursiv text efteråt:

Du kommer att lägga ner mycket tid och energi – värdesätt den!

Man får ofta tipset att starta bara något som du har passion för, och det är väl bra – men det kan också för med sig att man lägger ner en stor del av sin fritid också: för när blir passionen jobb och när är den fritid? Om man skriver ner den tid man faktiskt lägger ned kan man sträva mot att få ekonomisk kompensation för den. Det innebär också att man, som ägare, kan bli mer medveten om hur man ska prioritera.

En livsstil, men livet är mer än så

Det här hör ihop med det ovan: visst är projekt som att starta ett café på landet ett val av livsstil, men man behöver hålla att öga på att projektet inte blir hela livet.

Var flexibel – det som skapar ekonomi kan vara något annat än du tror från början

Sara är noga med att ett företag ska gå med vinst (vilket ju är rimligt). Genom att hålla koll på vad som faktiskt genererar pengar och göra mer av det – och mindre av det andra – kan man anpassa sitt företag. Och när man testar något nytt: ge det en rimlig prövotid, men var bered att släppa om det inte ger det du vill ha.

Personal – ha prövotid och se till att ni funkar tillsammans

Som organisationsutvecklare vet jag att chefer ofta blir förvånade över hur stor andel av deras tid går åt till att hantera personal (-problem). Jag har pluggat och jobbat med rekrytering och det är verkligen ett område där det finns enorma brister. Speciellt vanligt är det att organisationen lägger fokus på att försöka få ”den bästa” i stället för att undvika de sämsta. Jag har tagit fram evidensbaserade metoder för att undvika felrekryteringar, men för de allra flesta småföretagare är Saras tips det enklaste: låt personen testa ett par dagar och se hur hen funkar och relaterar till de andra (och dig själv). En varning dock – läs om bias längre ner.

Var inte för framgångsrik – ha lagom mycket kunder

Sara poängterade att det var inte antalet besökare som var flaskhalsen, utan allt det runtomkring. Det är en hel kedja av saker som ska fungera, från serveringstid per person, till disk, till sophantering. Som entusiast är det lätt fokusera på det roliga, som i vårt fall att laga god mat, gott kaffe och träffa kunder. Men det räcker såklart inte. Hennes tips var att växa lagom fort så att man inte offrar kvalitén för kvantiteten.

Pizzakväll hos Sara (Solhaga Stenungsbageri )- och här är det sannerligen inte brist på folk som njuter!

Sara var väldigt uppmuntrande och sa bland annat att det är klart att folk kommer att vilja komma till ett så trevligt hus ute på landet. Även om tipsen kanske gör mer direkt nytta, så är uppmuntran något som lägger sig som en varm hand kring entreprenörshjärtat.

Bias vid rekrytering Glöm inte att vi som människor väldigt lätt skapar en bias. Vi har en omedveten positiv bias framför allt till personer som är lika oss själva eller som verkar ”trevliga”. Eller, som är mycket vanligt vid tillsättning av chefer, att välja en person som är som en typisk ”chef”, med alla förutfattade meningar av vad det innebär – och som väldigt ofta leder till felrekryteringar av närmast psykopatiska personer (har du stött på någon psykopatisk chef?). För att minska din omedvetna bias är det bra om du har bestämt innan vad som är en bra prestation. Hur ser du att personen fungerar bra med kunderna – eller tvärtom? På vilket sätt märks det att hen kan lära sig snabbt – eller tvärtom? Hur märker du att hen tar ansvar – eller tvärtom? Skriv ned exempel innan du träffar någon kandidat. När du sedan försöker identifiera var de passar in på din nedskrivna mall kommer du minska fokus på din omedvetna bias och göra en bättre bedömning.

January 17, 2023

Inspiration i ett namn

Jag beställde hem lindblomste för att testa hur man kan använda det som smaksättning till olika saker, men hade bara diffusa tankar kring detta – det är minst tjugo år sedan jag drack lindblomste. När Agnes (min skypekompis och regelbundna bollplank) glatt började prata om madeleinekakor som en given kombination med lindblomste, missade jag den litterära referensen. Men när jag sökte mer information om lindar insåg jag att det där med madeleinekakor var en grej. Och att det handlade om Marcel Proust’s litterära storverk ”På spaning efter den tid som flytt” (À la recherche du temps perdu). Nästa gång vi pratades vid, visade det sig att Agnes hade plöjt alla de 3000 sidorna! När Marcel Proust’s alter ego doppar sin madeleinekaka i lindblomste och sedan stoppar den i munnen väcks en flod av barndomsminnen till liv – både lätta och svåra.

“På spaning efter den tid som flytt” sammanfattar det som jag försökt göra med alla mina efterforskningar om huset. Och passar fint med vad vi vill med caféets renovering: inte återuppväcka det förflutna, men associera till det! Namnet Café Linden kändes nu ännu mer rätt.

Vi bakade madeleinekakor med mandelmjöl i efter freaky kitchens recept och åt dem tillsammans med lindblomste.

Vi har inte köpt riktiga formar än, men goda blev de

Det väckte inga minnen till liv (såklart – vi har aldrig ätit detta förut: se nedan för en neuropsykologisk förklaring till episoden i Prousts bok), men väl njutning. Jag skulle inte säga att madeleinekakor hänförde mig vid första tuggan, men eftersmaken! Den liksom blommar upp tillsammans med teet och man vill bara ha mer. Det här ska definitivt bli ett koncept på caféet och man får nog ha två (minst) kakor i paketet.

Miniserien “À la recherche du temps perdu” utspelar sig runt sekelskiftet – nära tiden när vårt hus byggdes

Och nu är jag på jakt efter filmatiseringen av ”På spaning av den tid som flytt” från 2011 (Nina Companéez)– lite fusk kanske, men 7 volymer känns övermäktigt just nu. Och jag gillar film!

Om Prousts minne (jag har en kandidat i psykologi med fokus på neuropsykologi): det har visat sig att lukt och smak kan stimulera minnen från lång tid tillbaka, som då kommer fram mer eller mindre intakta. Generellt gäller att minnen förändras varje gång vi tar fram dem, och för att få tag på ett intakt minne behöver det stimuleras utan att gå via associationer. Och det är just det lukten kan göra. Eventuellt kan det ha att göra med att luktsinnet är direkt kopplat till den nyare delen av hjärnan i stället för att, som de andra sinnena, vara tvunget att ta omvägen via de centrala äldre delarna.

January 13, 2023

Vad finns i ett namn?

Så huset är ett torp och skulle detta då bli caféets namn? Långa diskussioner började. Nya Torpet visade sig vara bättre än bara Torp – det finns många torp som sysslar med café och hotell på nätet. Men gav detta verkligen en känsla för huset? Vore kanske Gula Huset bättre? Vi gjorde en liten survey bland vänner och bekanta och Nya Torpet vann med knapp marginal. Någon tyckte båda var dåliga. Och efter att envist försökt gilla Nya Torpet i ett antal veckor så gav vi henne rätt: inget av namnen kändes riktigt bra.

Julhelgen ägnades därför med brainstorming med – den numera lite uttröttade – familjen. Spiskammaren hamnade på listan, men jag tyckte det lät mer som en restaurang än ett fik. Min yngsta dotter tyckte det lät som namnet på en plats i de djupa skogarna dit en familj åker en regnig och blåsig höstdag i början på en film. En skräckfilm! Hade vi ätit lite mycket av julmaten kanske?

En tanke var att inte fokusera på huset utan på platsen. Fastigheten ligger vid en allé som är ett botaniskt minnesmärke och först anlagd i början av 1800-talet. Tyvärr fanns redan Allé på Österlen och det är alltför nära för en namne! Men om det hette Lindallén istället? En annan av mina döttrar föreslog det vackra franska Tilleul (lind), men varken fiket eller platsen har någon direkt fransk koppling. Och hur många vet vad tilleul är? I den här diskussionen dök Linden upp som alternativ.

Lindallén går mellan de gröna pilarna och är utmärkt på kartan med små cirklar. Skånska rekognosceringskartan från 1820.

Stuart konstaterade förtjust att lind heter Linden inte bara på engelska utan på flera andra europeiska språk. Och jag gillade att namnet skulle associeras med träd och kanske därigenom trädgård, som både är en av mina passioner och vad vi vill erbjuda våra besökare.

Dessutom står en av de allra största lindarna i allén just vid vårt hus (allén är ojämn eftersom den består av fröförökad bohuslind) . Ett annat plus var att det borde gå att göra en stilfull logga med lindfrukter. Fast här stötte jag på patrull eftersom Stuart tyckte att ingen väl vet hur en sådan ser ut. Men visst är de fina?!

Framåt hösten sitter fortfarande de gulnande vingarna kvar – de ska ju funka som paraplyer och sprida fröna med vinden. Bild: Maxmann, pixabay.

Det tog ett par dagar att landa i namnet och det avgörande var när vi började fundera på lindblomste och möjligheten att använda lindblommor som smaksättning – mer om detta nästa gång!

Denna process tog sin lilla tid och det är därför bloggen blev publicerad först nu i januari 2023 – vi ville såklart ha rätt domännamn och du är ju här nu, så varmt välkommen till (bloggen) Café Linden!

January 11, 2023January 12, 2023

Nystart-lots-möte på Eslövs kommun

Vi tar över huset 1:e Februari 2023, och innan dess är det mycket vi behöver reda ut. Förutom allt som relaterar till att ha ett AB, våra personliga överenskommelser och att utveckla konceptet, så visade det sig att där är en labyrint av regler när man gör om en privatboning till ett fik!

Våra tankar om framtiden, från presentationen i Eslöv

Eslövs kommun erbjuder nystartlots. Vi fick träffa en rad myndighetspersoner och presentera vår idé. Det är en utmärkt tanke att ha ett sådant möte, men jag får erkänna att vad vi mest hade med oss därifrån var känslan av att det är många saker vi måste ordna och förstå innan vi kan sätta i gång! Att få konkreta svar på frågor som: ”vad, mer exakt, behöver vi göra?” går inte. Kommunen är inte konsulter utan kontrollanter. Jag antar att det helt enkelt är så att lagar och regler, som på pappret ser svart/vita ut, har en gråskala i verkligheten och därför beror allt på. Vilket är okej, frånsett det att det också innebär att olika kontrollanter tolkar de grå ytorna olika, så det gäller att ha tur och få en kommunikationsvillig kontrollant.

Läste på Sara Wennerströms fantastiska blogg om en småföretagare som var tvungen att lägga ner sitt företag och sjukskriva sig för all stress med reglerna. Som småföretagare räcker det inte med att vilja göra rätt – eller kanske är det snarare är så att det är enklare om man inte vill göra rätt 😉

I vilket fall behöver vi veta mer om brand- och handikapp-anpassning, ventilation och detaljer kring livsmedelshantering. Avlopp, trädfällning och parkeringstillstånd finns också på listan. Jag är stressad över vad reglerna innebär i ett hus från 1892 – vi vill såklart inte förstöra charmen, som är en viktig del av vårt koncept. Dessutom har vi upptäckt att huset har en intressant historia och det vore sorgligt om detta exemplar av torparbostad bara drunknade under ventilationstrummor och branddörrar!

Men andra har lyckats, och vi har benat ut allt som ska göras genom att sätta upp listor och föra in de olika sakerna i kalendern. Även om det är minst en fråga att reda ut per dag, så blir det möjligt att fokusera på just den frågan utan att oroa sig för att det andra inte blir av.

Och till sist ett par bilder till från presentationen: det gäller att komma ihåg att det är kul också!

Det här är vad vi tänker servera, till att börja med

och det här är hur vi presenterade oss på mötet.

January 11, 2023January 12, 2023

Var är detta för ett torp?

Torp, tänkte jag, är ett litet rött hus långt inne i skogen där någon stackare har fått försöka försörja sig på en knappt tilltagen åkerlapp full med sten. Jag läste på mer om torp och lärde mig att torpare var på väg att fasas ut vid slutet av 1800-talet. Skicket – eller oskicket – att ha folk som jobbade på en stor gård i utbyte mot att få bruka en täppa med hus, förbjöds dock först 1943.

Min gissning är att Nya Torpet i Täpperöd (som det stavas idag) – som skulle visa sig vara ett av tre ”par-torp” byggda av Övedskloster – var mer arbetarbostad än ett torp. Systemet med de innovativa plattgårdarna innebar att det behövdes mer folk som jobbade på plattgården, snarare än att de brukade sin egen mark. Huset tillhörde Övedskloster ända från att det byggdes fram till 1992. Om det byggdes som en del av pattgårdsprojektet skulle det kunna förklara varför huset var så modernt för sin tid. Bland annat är det inritat separat kök i bostäderna, något som var en nymodighet då, och inte precis något en som en fattig torpare hade råd med. Ritningen visar också på ett symmetriskt (effektivt?) angreppssätt: rummen har en och samma grundstorlek och fönstren är regelbundet placerade i en jämn rad.

Det här är en kopia som jag gjort ljusare, så att det blir lättare att läsa texten under bläckfläckarna

De tre ”par-torpen” är parhus, i bemärkelsen att de är byggda som två spegelvända gårdar, som sitter ihop i mitten. Varje enhet är ca 100 kvm stor, varav 26 kvm är bostadsyta. Alla tre torpen ligger längs med landsvägen, med sina innergårdar på ”baksidan” (de andra två ligger öster om Vombsjön på Södra Övedsvägen 101 och 133).

Men det var ritningen vi skulle titta på – och vad det är som står där. Texten tolkade jag delvis genom att jämföra bokstäver mellan olika ord, dels genom att söka efter gamla skånska ord och stavningar. Sädesgolf (sädesgolv) var där man förvarade säden innan den tröskades i Tröskelagan (trösklada). Får, Kor, Svin hade man i mitten av ekonomibyggnaden – det finns en gjuten ho i ena änden av det rummet.

Den gjutna hon kommer att bli en utmaning när vi ska göra ett produktionskök här

Längst ut finns det rum för Bränsle och Avträde (dass). Dörrar (D) och fönster (F) är markerade med storleksanvisningar (dvs 1/1 eller 1/2). I verkligheten har alla tre torp något som ser ut som igensatta fönster på gavlarna. På ritningen ser man ett överstruket F på de platserna, så gissningsvis var det aldrig meningen att det skulle vara ett fönster där, utan de fönsterformade nischerna skapade symmetri i fasaden. På insidan ser man inga rester av ett fönster. Kjök avsåg såklart kök, men vad var det som stod vid sidan om? Jag letade länge för att förstå detta – trodde det kunde stå något som spiselkrans, men det var konstigt, för trekanterna på andra sidan köket är skorstenen, så spisen måste ha varit på den sidan.

Sedan hade jag en diskussion med min goda vän Agnes, och berättade om allt jag hade upptäckt och bad om hjälp med det mystiska ordet. Efter lite gemensamt spånande undrade Anges om det kanske kunde stå spiskammare och kollade genast upp detta – och så rätt hon hade! Spiskammare är ett gammalt skånskt ord för skafferi (spisekammer på danska).

Det enda vi inte har kunnat tolka är det som står till uppe till höger, mellan Sädesgolf och 7 aln. ”Lym”, ”flm”???

January 10, 2023January 12, 2023

Nya Torpet i Täpperöd

Det syns att huset är byggt av någon med kapital och vi vet att det tillhörde Övedsklosters fideikommiss fram till 1992. De tjocka stenväggarna, det relativt höga taket och de fint putsade fönsternischerna gjorde oss nyfikna på vad det använts till. Och vi ville gärna kalla fiket efter huset. Kanske hade det varit ett magasin? Eller någon sorts speciell bostad, som kuskbostaden vid Christinehof, som vi hade tittat på när vi letade hus?

Säljarna hade ingen information och vi kontaktade därför Övedsklosters faktor i hopp om att få svar på våra frågor eller tillgång till deras arkiv. Det visade sig att han inte visste och att alla arkiv numera fanns på riksarkivet: ”De tyckte inte vi kunde ta hand om dem ordentligt”, sa faktorn. Så nu började jag leta på nätet. På Skånska rekognoseringskartan från 1820 (Riksarkivet) finns inte huset med, men det fanns en byggnad markerad med en fyrkant på generalstabskartan från 1865. Alltså borde det vara byggt någon gång däremellan.

Laga skifte genomfördes i Skåne 1830-70 och det faller ju inom tidsramen – skiftet innebar att gårdar flyttades ut byar till mitt i sina marker och det kanske var när huset byggdes? Det visade sig dock att vissa gods, däribland Övedskloster, hade sin egen modell för effektivisering av jordbruket. Man skapade ”plattgårdar”, enligt engelsk modell. Dessa var stordriftsenheter där det skulle drivas modernt jordbruk, och de i sin tur organiserade jordbruket inom sina marker. Övedskloster införde sina plattgårdar mellan 1840 och 1860. Då kanske huset sorterade under någon av dessa? Jag hittade sammanlagt nio plattgårdar som tillhört Övedskloster, och den som låg närmast vårt hus var Svansjö gård. Jag har kört förbi många gånger och alltid tyckt att Svansjö är speciellt, med sin bottenvåning som ser ut som en husgrund.

Svansjö säteri är byggt 1758, men man hittar Svansjö även på Gerhard von Burmans Skånska karta från 1684

Inne på Riksarkivets hemsida sökte jag vidare bland Övedsklosters dokument. Dokumenten är inte digitaliserade, men det finns en förteckning över de olika boxarna i arkivet. Jag visste inte riktigt vad jag skulle leta efter, men tänkte att arrendekontrakt kunde vara bra, speciellt på Svansjö gård på andra halvan av 1800-talet. Jag hittade också en box som hette ”Övedsklosters godsarkiv: Handlingar rörande byggnaderna” och jag tänkte att om vårt hus var något speciellt, kunde det kanske klassas in där.

Riksarkivets samlingar är offentliga och jag beställde ut boxarna till läsesalen i Lund. Väl där får man lägga ifrån sig det mesta – jag fick ha telefon och kamera med mig in. Vid disken bad jag om tips på hur jag skulle hitta något. Och nej, jag hade inga namn på varje sig stället eller folk som bott där, så man kunde inte använda kyrkoböckerna. ”Då blir det inte så lätt” sa mannen och skakade lite på huvudet, låste upp dörren till läsesalen och gav mig de fyra tunga boxarna.

Man behöver ha handskar när man hanterar dokumenten vid sitt skrivbord i den tysta läsesalen

Jag la boxen med ” Övedsklosters godsarkiv: Handlingar rörande byggnaderna” överst, den var ju mest en chansning. I boxarna fanns dokumenten sorterade i mappar och när jag öppnade den andra mappen klack det till i mig! Det mesta i materialet är skrivna dokument men det här var en ritning. Och jag kände igen den planlösningen! Jag hade nyligen spenderat massor av tid att försöka se hur vi skulle kunna få plats med allt som behövdes till fiket, precis på ett hus som var format på det sättet: ett ganska lågt ”u”. Där var två ritningar, en skissartad och en mer detaljerad. Det viktiga med den skissartade var texten i hörnet: Nya Torp Tepperyd i Hjälmaröd. På den andra, detaljerade, ritningen kunde jag känna igen alla rum. Förtjust gick jag till disken och frågade om man kunde kopiera materialet. Mannen såg minst sagt förvånad ut när jag berättade att jag hittat något, bara minuter efter att jag börjat leta.

Och här är bilden – nästa inlägg tolkar vi vad som står.

Den detaljerade ritningen. I hörnet står det Hjälmareds Nybygge vid Tepperyd 1892 börjat Augusti 19

Nu hade vi alltså ett namn, men kanske inte så tjusigt som jag hade hoppats på. Men inte ska man blygas över ett Nytt Torp, även om det, visade det sig på bilderna, var byggt 1892!

January 5, 2023January 12, 2023

Välkommen att hänga med på vår resa!

I oktober 2022: Vi har just skrivit kontrakt på det gula huset och vi har tagit ett stort steg till vårt nya liv. Det började för ett halvår sedan när vi insåg att om vi öppnade ett café på landet kunde vi jobba massor på sommaren och lite mindre på vintern. I alla fall verkade det finnas fik ute på Österlen som överlevde.

Vi började ett intensivt research arbete och fikade oss igenom många plaster i Skåne och tittade på hus efter hus. Vi lärde oss att det ställdes ganska speciella krav för att ett ställe skulle funka som fik: det behöver tillåta gästerna att komma in i en ände och ut i en annan, det skulle finnas plats till personalrum och personaltoa, diskrum, ett produktionskök (med gjutet golv) och själva matsalen skulle vara stor nog och ändå kännas mysig. Vi ville ha en stor trädgård, med inte alltför mycket rotogräs och plats till parkering. Helst skulle det ligga så att folk kan hitta dit och gärna på ett ställe med mycket turister. Och så ville vi såklart trivas där själva! Och den där detaljen med priset…

Så nu har vi hittat rätt! Kanske inte mitt i turiststråket, men massor av charm och stora möjligheter – och i behov av omfattande renoveringar. Och, hjälp, det har halmtak!