Allt på en gång!

Vädrets makter har väl påverkat oss alla här i Sverige denna annorlunda julimånad. Vi hade en spännande natt i stormen Hans när det började regna in längs med skorstenen i sovrummet. På vinden fann vi två ställen till där det läckte längs med skorstenarna, men detta visste vi sedan innan. De ska givetvis tätas innan vi isolerar ovanvåningen. Vi kommer att använda cellulosa som sprutas in under högt tryck mellan två lager av gortex-liknande material. Det innebär att taket även fortsättningsvis andas, vilket är mer i stil med hur huset än gång byggdes. Om det kommer in fukt blir inte den inlåst, som i ett modernt hus, utan kan torka ut igen. Men det är klart, läckor vill man inte ha ändå!

Framtida utsikt från vinden ovanför taket vi river

Och det var så långt jag hann för 14 dagar sedan – för nu är omvandlingen i full gång! Vi har fortsatt att riva innertak – förhoppningsvis ska vi bli klara idag med det sista. Jag vet inte vilket som är värst: jobba med moderna isoleringsmaterial som lösull, glasull och träull (alla dessa ovanpå varandra i det sista stora innertaket) eller allt damm av bruk som uppstår när man river gammalt. I vilket fall, så hoppas jag att jag aldrig mer i livet ska behöva riva tak.

Trädgården ser totalt skövlad ut eftersom killarna som gör avloppet kör stora maskiner på en del av den. Och det är ruskigt dyrt. Den här delen håller mig vaken på nätterna, men jag försöker landa i någon sorts acceptans. Efter skyfallet häromdagen skar det dock i hjärtat när jorden kompakterades ännu mer.

Byggarna ska sätta igång på allvar imorgon: det krockade med grävningen av avloppet som gjorde att det inte fanns någon plats att sätta byggarnas grejor. Vi är hemskt nöjda med vårt team av byggare. Elektrikern kom ett par dar förra veckan och det är härligt att se tveksamma lösningar öppnas upp och bytas ut. Och även om det finns dagar när det känns som vi tagit oss vatten över huvudet, så är det betryggade med dessa personer som tar allt med ro och hittar nya lösningar på varje situation.

En positiv sak med röjningen av syrenhäcken är de nya utsikterna vi har fått. Vid frukosten i morgonsolen kan vi se ut över det böljande fältet till skogen kring Borstbäcken. Både häger och glada verkar ha bon i skogen. På fältet mittemot går fyra bruna hästar: två ston och två föl. De är så vackra mot det friska gröna gräset och verkar trivas med sin stora hage. Framåt kvällen lyser skymningssolen över trädgården – jag har aldrig tidigare haft en trädgård med sol på både morgon och kväll, och det ska vi ta vara på vid planeringen av sittplatserna i trädgården.

Utsikt mot väster
Från den framtida matsalen ser vi ut mot hästhagen

Vita dovhjortar och andra vilda djur

Det är intensiva dagar i Hjälmaröd. Vi träffar folk som kan avlopp, ordna parkeringsplatser och bygga hus. Brand och ventilationskonsulterna har varit på plats och att följa dessa regler är inte så roligt: vi kommer att behöva brandisolera hela innertaket och därför också förstärka bjälklaget. Och så ska vi byta till brandklassade fönster på ett par ställen, byta dörrar och göra nya trappor till den ännu så länge oinredda ovanvåningen. Det börjar kännas som tidsplanen att kunna öppna till hösten är lite naiv. Vi tittar på ett avsnitt “Husdrömmar” varje kväll för att få exempel på katastrofer vi kan relatera till. Och tips på hur man tar sig igenom dem. Mitt favoritcitat är “det är ju bara en renovering” – och det är sant, det är många saker som är viktigare i livet än tidsplaner och ekonomi. Vi får prioritera om, vara flexibla och se vilka fler moment vi kan göra själva.

Vita hjortar fotograferade av Kenneth Olausson

Stuart och jag gav oss ut på en rekognoseringsrunda med bil. När vi körde förbi ett fält såg vi vita djur som gracilt hoppade över en gärdsgård. Stuart undrade om det fanns vilda getter i Sverige, och jag hade ingen aning om vad det kunde vara för djur (inte vilda getter, dock!).

Lite längre fram stötte vi på ett par (människor) som var ute på promenad och de berättade om de vita dovhjortarna som introducerades av Övedskloster på 1700-talet. De är uppenbarligen välkända, men vi hade missat det helt. Som biolog kan jag tycka det är intressant att ett djur som är så dåligt kamouflerat har lyckats överleva, men det kanske har fått hjälp från godset i egenskap av raritet? Vi fick också veta att det finns gott om vildsvin och rådjur i markerna.

Att anlägga en trädgård i ett område med vildsvin, dovhjort och rådjur kan vara en utmaning. Tomten hyser också en välmående population av mullvad.

Efter ett vidsvinsbesök i en trädgård (reportage i GP)

Jag traskade över till våra grannar på andra sidan vägen som odlar snittblommor till försäljning – jag tänkte att de måste ha koll på hur man kan hantera alla vilda djur. Det visade sig att varken vildsvin eller hjortar tar sig över vägen. Grannarna har bott där i 17 år och bara haft besök av hjort någon gång. Däremot brukar de se hjortarna i skogsbrynet och vildsvinen springa rätt över fältet alldeles utanför vårt hus. Vi är helt enkelt på fel sida av vägen!

Vi har ett högt staket kring större delen av tomten som förra ägarna satt upp för hundarnas skull. Jag ville ta bort det för att det inte är så vackert, men nu börjar jag tänka om. Kanske kan man måla stolparna i en lite mer diskret färg? Alternativt såga av stolparna till det lägre el-staket som flera personer har rekommenderat som skydd mot vildsvin. Rådjur och hjort kan väl bara hoppa över ett sådant staket, men jag vet inte om de faktiskt gör det.

Det andra problemet med staketet är att det är i vägen om vi skulle förstora parkeringsplatsen. Parkeringsplatsen är en stor utmaning: vi får inte plats med så många bilar, samtidigt som vi inte vill använda ännu större del av tomten till parkering och förstöra den ursprungliga tomtdragningen med stenmurar. Det finns inte heller så mycket alternativa parkeringsplatser i området. Det är fantastiska omgivningar, men svårt att ta sig en promenad eftersom det inte finns någonstans att ställa bilen.

Vomsänkan ingår i biosfärprojektet Storkriket, som de hoppas få godkänt av UNESCO i år. I förstudien skriver de om tillgänglighet för besökare och det är något som ligger oss varmt om hjärtat, inte bara för det där med parkering. Jag ska träffa personer från projektet om ett par veckor, för att prata om just detta. Om man vill ha en levande landsbygd behöver besökare kunna njuta av omgivningarna – för varför skulle annars folk ta sig dit eller vilja bo här? Nog är det väl så att den nya befolkningen på landsbygden inte i första hand kommer att vara personer som försöker hitta de få jobb som finns där, utan de som vill bo i den vackra miljön och jobba på distans? Ska vi locka ut folk behövs alltså fler parkeringsmöjligheter, fler gång-och cykelvägar, och inte minst, fler fik!

Fika att älska