Snälla människor
Att handla begagnat innebär både besvikelser och glädje. Besvikelser när man missar ett kap eller när folk backar från en deal, men oftast blir man bra bemött, allra helst ute på landet verkar det som. Det är kul att göra en utflykt till en plats man aldrig varit och köra genom ett vackert Skåne!
Vi skulle köpa en dörr utanför Kristianstad och hade en lång bilkörning i solskenet. Väl på plats, möttes vi av en kvinna och hennes svärson och fick hjälp att lyfta den tunga ytterdörren till vår skåpbil. Sedan bjöds vi på vattenmelon och dryck: ”ni måste ha något, ni som ska köra så långt” sa den vänliga kvinnan. Och så hade vi en trevlig pratstund både om hur det var att bo där de bodde och om familjeföretaget i närheten som har gjort vårt plåttak. Därifrån ledde samtalet till vårt blivande café – som de lovade att besöka. De sa att det var viktigt med samlingsplatser ute på landet.
Förra veckan köpte vi en diskmaskin som stått i en före detta förskola. Familjen som sålde den skulle flytta in samma dag och huset låg vackert bredvid en sjö. När de berättat att de höll på att renovera huset, undrade vi fall de händelsevis hade en blandare kvar från förra verksamheten. Och det hade de: både ett litet handfat med blandare som vi ska ha i storköket och en vask till städskrubben. Och vi fick dem på köpet! Hela familjen följde sedan med och visade oss var kvarnen legat vid sjön – som svar på varför det var lite för strömt att bada där – och sedan berättade de att man sett varg i krokarna de senaste veckorna. Spännande! När de vinkade av oss kommenterade Stuart förtjust att det var sådana här möten som fick honom att känna hopp om mänskligheten. Vänligheten i vardagen betyder mycket.
Varför tar det så lång tid?
Så har det gått mer än ett år sedan vi började renovera på riktigt. Och än känns det långt kvar. Allra mest beror det på att taket behövde bytas, men vi var också naiva när det gällde insidan: framför allt om de konsekvenser det innebar att göra nedervåningen till en egen brandcell. Just nu är det personalrummet som är närmast att bli färdigt, så låt oss titta på det för att ta reda på varför det tar så lång tid:
Innertaket skulle brandsäkras vilket innebär dubbel gips. Det, i sin tur, krävde att vi tog ned det befintliga innertaket, som hade en osäker konstruktion. Vi rev ner panelen, tog ner all isolering och förberedde för snickarna, som sedan förstärkte bjälklaget för att det skulle hålla gipsplattorna. Vi satte dit ny isolering och snickarna kunde därefter sätta upp läkt som gipsen kunde fästas i. Innan gipsningen skulle all rördragning och eldragning göras. Hela huset får ny el och eftersom vi byter till vattenburen värme (från elvärme i golvet) ska det till nya element.
Vi har egen brunn och vattnet visade sig innehålla bakterier. Därför måste allt färskvatten gå genom det nya vattenreningssystemet innan det kommer till kranarna, vilket i sin tur innebar mer rördragning. I personalsektionen ska det också bli diskrum och en städskrubb med eget vatten/avlopp.
Rördragning, både ny och gammal, gjorde flera hål i innerväggen och de murade jag igen. Och på tal om hål så krävde ventilationssystemet flera hål i de 50 cm tjocka ytterväggarna, och vart och ett av dessa har jag sedan murat på utsidan och ibland på insidan, så att de ska passa ventilationsrören.
Byggarna gjorde en vägg till diskrummet och hål för dörrarna till både det och städskrubben. Dörrarna har vi hittat second hand, efter mycket letande både i Sverige och Danmark. Dessa dörrar behöver också tas om hand och få nya handtag.
När gipsen var på plats spacklade Stuart taket. Detta görs i tre omgångar innan det slipas med giraff och för hand. Alla eventuella glipor mellan stenväggen och gipstaket fylls med brandsäkert fogskum. Därefter med brandfog. Väggen gentemot diskrummet spacklades och slipades den också. Och målades med vit färg som skydd under det vidare bygget.
När taket var klart kunde jag måla stenväggarna med kalkfärg, men ännu kan jag inte måla förstersmygarna eftersom det krävs ett nytt brandfönster på ett ställe. Och så ska det in en ny ytterdörr, lister till diskrumsväggen, element, ventilationsrör, foder till dörrarna och golvet har ett hål som ska gjutas.
Som du märker så är listan lång på vad som krävs bara för detta rummet och varje rum har sina egna utmaningar. Vi försöker hålla nere kostnader genom att göra så mycket vi kan själva och genom att hitta begagnat material när det går. Vi har insett att vi inte riktigt orkar lika mycket fysiskt jobb som byggarna och ger oss av en eller två timmar innan dem – och sedan har vi oftast jobb framför datorn att göra också (som administration, tillstånd och leta byggmaterial, både gammalt och nytt). Vi har också insett att projektet måste få ta tid. Man hade kunnat öka hastigheten genom att jobba längre och på helger, men jag tror inte vi hade klarat det psykiskt (eller fysiskt, för den delen). Hela projektet har tillräckligt med psykiska utmaningar som det är, med all ovisshet, överraskningar, pusselbitar och att vi två ständigt är (mer eller mindre) på samma plats.
En stor skillnad är dock att nu skapar vi oftast nytt, istället för river ner. Och det borde väl ändå vara ett tecken på att det håller på att vända? 😊