Tag: plåttak

Att renovera ett gammalt hus för att uppnå en standard som krävs för att ha ett café innebär ständigt nya överraskningar – hittills mest av kostsam och oroväckande art!

Det kom en vasstaksexpert som skulle ge råd om hur man kunde sätta in våra plåtkupor i det befintliga vasstaket. Förutom att experten tyckte det var en förfärlig idé att ha plåtkupor på ett vasstak, så upptäckte han också att det nuvarande taket var konstruerat med rostande band. Och de, som vid den här tjockleken på vass borde ligga flera centimeter in, satt nu på ytan, utsatta för väder och vind. Kanske tio år till kunde taket hålla, menade han, om vi hade tur och tog hand om taket hela tiden. Men å andra sidan borde man ändå lägga om mycket av taket för att få in kuporna, så det var bara att köra på och göra hela framsidan, tyckte han. Hade vi tur och kunde få tag på vassläggare redan nästa sommar så skulle det kosta en 400 000 sådär, inklusive kupor och annat arbete. Och det var dessutom hög tid att ordna hela nocken på alla tre sidor, samt byta ek-kryssen ovanpå, vilket väl skulle gå på 80 000 till.

Efter långa diskussioner med plåtläggarna som gör kuporna, kommer vi nu istället lägga plåt på hela mittensektionen (bostadsdelen) och halva yttersektionerna (fd stallängorna). Vassen får vara kvar på taksidorna åt öster och väster. En annorlunda lösning, som blir dyrare just nu, men billigare i längden. Dessutom kan det göras innan nästa vår och vi vill ju väldigt gärna kunna öppna caféet innan nästa sommar!

För min del har jag i hemlighet hatat vasstaket eftersom det är svårskött och krångligt när man ska installera fönster. Jag har fåfängt önskat att vi hade haft tegelpannor, som tvillinghusen på andra sidan Vombsjön. Det var så taket såg ut fram till 1990-talet. Nästan. Vi fick nämligen ett oväntat besök en dag där vi satt och beundrade utsikten och pustade ut efter dagens arbete.

En bil kom förbi, väldigt långsamt. Det är visserligen inte så ovanligt att folk stannar upp för att se vad som händer, men den här bilen kom snart tillbaka från andra hållet, parkerade, och ut steg en äldre man. Han berättade att han arrenderat Svansjö av Övedskloster, mellan 1957 och 2003 och följaktligen haft hand om vårt torp också! När hans folk bodde här, var det fortfarande två torp med var sitt kök. Han berättade att ett krav när han tog över, var att han skulle ta hand om den äldre änklingen som bodde i ena delen. När han kom för att hjälpa till med rickepumpen som var i köket (!) gick de ner genom luckan till källaren (!!) och för att se om ledningen var sönder. På hyllorna stod syltburkar med innehållsförteckning som hustrun skrivit tjugo år tidigare. Tyckte änklingen inte om sylt eller kändes det bara för tungt att gå ner i källaren efter hustruns död? Vi har i alla fall försökt ta reda på om dessa källarutrymmen finns kvar under golvet, men utan att lyckas – vi vill inte bryta upp det nyare golvet och försök att komma in utifrån med en liten rörkamera har inte lett till något spännande.

Mannen pekade också ut var gödselstackarna varit, en till varje del/torp (ytor i trädgården där vi har hittat stenläggningar) och berättade att taket varit betongpannor, gjorda lokalt. De hade varit så illa konstruerade att de mot slutet var som knäckebröd, sa han. Boden vi fick riva i våras hade betongpannor, och jag undrade om han kunde ha blandad ihop huset och boden. Tegelpannorna på tvillinghusen ser gamla nämligen gamla ut och jag trodde man använt samma konstruktion på vårt hus. Men så hittade vi takpannor på vinden och jag fick ge mig: vårt hus har definitivt haft tak av betongpannor. Och detta kan också förklara varför huset var i så dåligt skick 1992, när det såldes av Övedskloster (detta har vi hört från andra håll). Det regnade helt enkelt in.

Nu kommer vi inte välja tegelpannor även om det hade varit mer likt ursprunget. Tidigare renoveringar har flyttat upp hanebanden på takstolarna (haneband är de horisontella bjälkarna i en takstols A) och det är tveksamt om de kan bära ett tegeltak. Dessutom är det dyrt och det börjar skramla tomt i kassan med alla nya utmaningar. Som tur är tycker vi båda att det är fint med valsat plåttak och det känns som det kommer passa bra med husets karaktär.