renovering – Page 2

April 21, 2023

Beska droppar

Idag fick jag en påminnelse om hur viktigt det är att se till att personalen får tillräckligt med tid för att lära sig: en kaffe på vägen till jobbet blev en bitter erfarenhet. Jag tog en munfull och kände hur magen reagerade (resultatet av ett överskott av bengalensol och mozambiosid som jag har skrivit om tidigare) och kaffet låg på 3 på min tiogradiga skala, alltså under 5 som är gränsen till drickbart. Jag brukar inte protestera, utan göra mig av med kaffet så diskret som möjligt, men idag valde jag att lämna tillbaka det eftersom jag tänkte att baristan behövde få veta att det gått fel. Hon var väldigt vänlig och förvånad eftersom hon gjort kaffe hela morgonen på samma sätt, sa hon.

Nu såg jag när hon gjorde kaffet att hon inte hade en aning om hur man trycker till en puck, vilket fick mig att förstå att det var utbildningen det var fel på: det är minst sagt grundläggande. På Gateau brukar kaffet vara mellan 6 och 7, men visst har det hänt att det varit på gränsen förut. Kanske dags att ha en lite längre utbildning?

Hur ska man göra en bra puck? Ett par tips: se till att du mal rätt mängd kaffe. Här kan du väga till en början, så att du lär dig hur det ser ut. Använd en tamper med tyngd. Jag köpte en ny tamper i början av året och det hade en mycket positiv effekt på smaken på kaffet jag gör hemma. Tryck en gång, jämnt över, helst utan att vrida. Målet är att få ett jämnt fördelat kaffe utan sprickor. Blir pucken sned eller det uppstår sprickor, kommer kaffet att rinna vid sidan på vissa ställen och resultatet blir blaskigt och beskt.

Här har jag använt 100% arabicabönor, vilket ger lite mindre crema än blandningar med robusta. Creman uppstår när kaffet rinner genom en jämn och rätt packad puck. Är det bubbligt och försvinner när du snurrar kaffet, så har pucken blivit fel.

Jag lovar att vi ska se till att alla som jobbar hos oss kan göra kaffe med låga halter av bitterämnen. Det är inte bara hur man skapar pucken som spelar roll, men det är en viktig del (en annan faktor är malningsgraden som i sin tur beror på temperatur, luftfuktighet och kaffesort).

I övrigt går allt framåt med snigelfart. Just nu försöker vi möta avloppskraven från Eslövs kommun och det har inte varit det lättaste, trots att vi har ett ekologiskt tänk. Vi fick en del positiva signaler idag och nu ska vi testköra infiltrationen i helgen. Infiltrationen gäller – i vårt fall – helt renat vatten, utan fosfor och kväve, men anläggningen gjordes när man hade en sämre typ av rening, så vi behöver testa att den faktiskt fungerar. Annars blir det att lägga till ett ytterligare steg för en 25 000. Och det är inte det första (eller sista) tillägget vi behöver göra i det här projektet för att möta olika krav.

Nästa vecka ska jag träffa byggaren för planering och även om bygget ser ut att ta mycket längre tid än det sades när vi började ta in offerter för en månad sedan, så ska det bli jättekul att få en tidsplan!

April 11, 2023

Arbetslag i vårsolen

Vilken påskhelg det har varit – strålande sol efter idogt arbete med en grupp glada släktingar! Det är fantastiskt hur snabbt det går när det är många engagerade personer på plats!

Vi hade fyra större jobb på gång: att ta bort hela det ruttna trädäcket på norrsidan; riva den förfallna vedboden; ta bort carporten och halva trädäcket på östsidan. De tre senare är i vägen för den blivande parkeringen. Utrustade med lånade och egna maskiner kunde vi jobba allihop, i olika konstellationer på varje ställe.

Strax efter detta foto inser vi att vi ska såga av hela sektioner istället

Carporten demoleras med slag och hävstänger

Full aktivitet och det gamla vedskjulet så gott som borta – det nyare i bakgrunden

Det ruttna trädäcket var i containern innan lunch, medan carporten var en större utmaning. Under takpappen fanns det relativt friskt (inte tryckimpregnerat) trä och efter att ha slängt en del av brädorna insåg vi att vi aldrig skulle få plats med allt i containern. Alla hjälptes då åt för att flytta allt som inte var impregnerat till fruktträdgården där vi sedan eldade upp det, bit för bit. Carporten var delvis uppbyggd av rester från takstolar och andra bjälkar från en tidigare renovering av huset. Det skar i hjärtat att slänga dem – även om de börjat ruttna i nederkanten. Eller rättare sagt, det var kanske inte själva slängandet som kändes sorgligt, utan att de hade tagit bort dessa fantastiska bjälkar och ersatt dem med mindre (se Mer om bjälklag nedan). Vi hann också demolera det mesta av den gamla vedboden. Kvar finns den nyare vedboden (från 80-talet?). Den ligger också mitt på parkeringen, och vi tycker inte det är lönt att försöka flytta den när vi ändå behöver ett betydligt större förråd, så om någon vill ha den är det bara att hoja till!

På påskafton fortsatte arbetet med att göra trädäcket på östsidan mindre. Det var mer komplicerat än man kunde ana. Vi tog en paus för en påsk-lunch – grönt i stället för köttbullar/skinka/korv gör livet lättare även för dem av oss som inte är vegetarianer. Och påskharen hade hittat hit (sa min syster i alla fall, men jag misstänker att hon luras) så vi fick ett tillskott av godis till kaffet – efter att ha letat efter ägg bland nässlor och kirskål. (Hur kan det komma sig att jag missade hur enormt mycket kirskål/nässlor här var, när vi först tittade på huset i höstas? Tala om att kärleken är blind!). När gästerna gav sig av framåt sen eftermiddag var den nya kanten på det förminskade trädäcket på plats, elden så gott som nerbrunnen och containern fylld till bredden.

På det hela taget en mycket lyckad arbetsinsats: det är kul att träffas på det sättet och göra något tillsammans och småprata under tiden. Såklart vill man ha avbrott för promenad i de vackra omgivningarna och mat med jämna mellanrum, men njutningen av att skapa ett resultat tillsammans ger en guldkant till det hela. Ett stort tack till alla som hjälpte till!

Mer om bjälklag

Vid den tidigare renoveringen av stallängan ökades takhöjden, ända upp i nock på en viss del. Men golvet på ovanvåningen svajar lite när man går på det, eftersom bjälklaget inte riktigt bär. Dessutom sågade de av en takstol för att göra det mer öppet, medan de lämnade kvar en annan mitt på golvet framför dörren in till den oinredda delen av vinden. Nu när vi ska bygga för öppningen, har vi ingen glädje av att den avsågade takstolen. Men så är det: varje renovering fyller såklart sina specifika behov och de skiljer sig mellan olika ägare. Att återställa den gamla takstolen är inte riktigt ett alternativ. Vi får ta upp en ny dörr i den murade väggen till vinden och ha kvar takstolen mitt i rummet.

March 13, 2023

Alla svåra frågor

Just nu känns det som om inte så mycket händer ute i Hjälmaröd. Det är väl inte riktigt sant: vi väntar på offerter från olika byggare och ansökan för nytt avlopp har kommit in.

Smälter snön på grund av vårsolen eller för att huset läcker värme som ett såll?

Jag spenderar den mesta tiden på research relaterat till bygget. Vilken sorts isolering är lämplig till ett vasstak? Flera byggare har pratat om polyuretanisolering man sprutar på och som har god isoleringsförmåga per cm. Det känns dock inte så bra att lägga initialt giftig plast och jag läste att det kan ge upphov till mögel av organiskt material om det inte kan luftas. Å andra sidan tar andra material mycket plats och rummen blir mindre – vilket är en utmaning i en vindsvåning. Just nu är jag inne på antingen cellulosa eller hampa-isolering tillsammans med en ångbroms (diffusionsöppen duk). Men experterna har alla olika lösningar och egna favoritmetoder och käpphästar, så det är svårt att veta vad som är bäst.

Vissa dagar undrar jag om det kommer att gå att få en vettig ovanvåning över huvud taget! Vi har kört förbi tvillinghusen på andra sidan sjön flera gånger och de har inredda ovanvåningar, men jag vet inte hur de är att värma upp och ingen av dem har vasstak. Som du ser ger de ett ganska annorlunda intryck än vårt, även om de är byggda samtidigt och med samma planlösning.

Det andra som sker är ett febrilt designande av alla rum till caféet – på datorn, inte i verkligheten. Vi har tagit hundratals (nåja, nästan) mått för att skapa skalenliga ritningar. Och sedan ska man tänka igenom exakt vad som behövs, hur stort det skulle behöva vara och vad som faktiskt får plats. Diskrum, värmesystem, produktionskök och matsalar – alla har sina egna utmaningar. Och huset, som kändes så stort från början, krymper allt mer. Det handlar med andra ord om prioriteringar, försöka känna sig till hur det är att sitta/jobba på olika ytor och att flytta runt saker i de olika rummen.

Bokskogen nära Övedskloster har magnifika träd

Lättare och mer glädjefyllt är utforskandet av omgivningarna. I helgen var jag ute med min kompis Agnes och vi upptäckte att man kunde gå hela vägen längs med sjön bort till Övedskloster. Största delen av vägen går på den gamla banvallen eller fördämningsvallen längs med sjön. Det är en omväxlande promenad med öppna fält, ekhagar och bokskog. Här kommer att vara ännu vackrare framåt våren och det gjorde mig lycklig att det finns så mycket fint alldeles inpå knuten!

Och när vi satt och åt frukost vid fönstret och tittade på när morgonljuset spelade över hagen på andra sidan vägen, så kändes det som om detta var en sagolik plats på jorden.

February 24, 2023

Vita dovhjortar och andra vilda djur

Det är intensiva dagar i Hjälmaröd. Vi träffar folk som kan avlopp, ordna parkeringsplatser och bygga hus. Brand och ventilationskonsulterna har varit på plats och att följa dessa regler är inte så roligt: vi kommer att behöva brandisolera hela innertaket och därför också förstärka bjälklaget. Och så ska vi byta till brandklassade fönster på ett par ställen, byta dörrar och göra nya trappor till den ännu så länge oinredda ovanvåningen. Det börjar kännas som tidsplanen att kunna öppna till hösten är lite naiv. Vi tittar på ett avsnitt “Husdrömmar” varje kväll för att få exempel på katastrofer vi kan relatera till. Och tips på hur man tar sig igenom dem. Mitt favoritcitat är “det är ju bara en renovering” – och det är sant, det är många saker som är viktigare i livet än tidsplaner och ekonomi. Vi får prioritera om, vara flexibla och se vilka fler moment vi kan göra själva.

Vita hjortar fotograferade av Kenneth Olausson

Stuart och jag gav oss ut på en rekognoseringsrunda med bil. När vi körde förbi ett fält såg vi vita djur som gracilt hoppade över en gärdsgård. Stuart undrade om det fanns vilda getter i Sverige, och jag hade ingen aning om vad det kunde vara för djur (inte vilda getter, dock!).

Lite längre fram stötte vi på ett par (människor) som var ute på promenad och de berättade om de vita dovhjortarna som introducerades av Övedskloster på 1700-talet. De är uppenbarligen välkända, men vi hade missat det helt. Som biolog kan jag tycka det är intressant att ett djur som är så dåligt kamouflerat har lyckats överleva, men det kanske har fått hjälp från godset i egenskap av raritet? Vi fick också veta att det finns gott om vildsvin och rådjur i markerna.

Att anlägga en trädgård i ett område med vildsvin, dovhjort och rådjur kan vara en utmaning. Tomten hyser också en välmående population av mullvad.

Efter ett vidsvinsbesök i en trädgård (reportage i GP)

Jag traskade över till våra grannar på andra sidan vägen som odlar snittblommor till försäljning – jag tänkte att de måste ha koll på hur man kan hantera alla vilda djur. Det visade sig att varken vildsvin eller hjortar tar sig över vägen. Grannarna har bott där i 17 år och bara haft besök av hjort någon gång. Däremot brukar de se hjortarna i skogsbrynet och vildsvinen springa rätt över fältet alldeles utanför vårt hus. Vi är helt enkelt på fel sida av vägen!

Vi har ett högt staket kring större delen av tomten som förra ägarna satt upp för hundarnas skull. Jag ville ta bort det för att det inte är så vackert, men nu börjar jag tänka om. Kanske kan man måla stolparna i en lite mer diskret färg? Alternativt såga av stolparna till det lägre el-staket som flera personer har rekommenderat som skydd mot vildsvin. Rådjur och hjort kan väl bara hoppa över ett sådant staket, men jag vet inte om de faktiskt gör det.

Det andra problemet med staketet är att det är i vägen om vi skulle förstora parkeringsplatsen. Parkeringsplatsen är en stor utmaning: vi får inte plats med så många bilar, samtidigt som vi inte vill använda ännu större del av tomten till parkering och förstöra den ursprungliga tomtdragningen med stenmurar. Det finns inte heller så mycket alternativa parkeringsplatser i området. Det är fantastiska omgivningar, men svårt att ta sig en promenad eftersom det inte finns någonstans att ställa bilen.

Vomsänkan ingår i biosfärprojektet Storkriket, som de hoppas få godkänt av UNESCO i år. I förstudien skriver de om tillgänglighet för besökare och det är något som ligger oss varmt om hjärtat, inte bara för det där med parkering. Jag ska träffa personer från projektet om ett par veckor, för att prata om just detta. Om man vill ha en levande landsbygd behöver besökare kunna njuta av omgivningarna – för varför skulle annars folk ta sig dit eller vilja bo här? Nog är det väl så att den nya befolkningen på landsbygden inte i första hand kommer att vara personer som försöker hitta de få jobb som finns där, utan de som vill bo i den vackra miljön och jobba på distans? Ska vi locka ut folk behövs alltså fler parkeringsmöjligheter, fler gång-och cykelvägar, och inte minst, fler fik!

February 7, 2023February 7, 2023

Nycklar

Så har vi dem äntligen i vår hand – nycklarna! Det var spännande, och lite nervöst, att åka ut: skulle det se ut som vi kom ihåg? Större? Mindre? Mer att renovera? När man blir kär i ett hus kan man ju bygga upp hur mycket fantasier som helst.

Vi hade en del missuppfattningar om trädgården som syns nu när löven fallit av. Tomten är inte symmetrisk i förhållande till den nedfallna stenmuren – på gamla kartor ser muren ut att följa husets kanter, men det gör den inte i verkligheten. I stället är ytan åt öster mycket större än den i väster. Det är bra eftersom det ger lite mer plats till parkeringen, men är det tillräckligt? Vi ska mäta igen. Vi vill helst inte behöva flytta muren och göra trädgården mer skev i förhållande till huset. Eller så spelar det ingen roll? Muren är så förfallen att vi behöver bygga den igen, i vilket fall.

Vidare till förrådet som ska bli produktionskök. Här upptäckter vi en del problem som inte var synliga när rummet var fullt av saker. Bland annat blir Stuart bekymrad över den blivande takhöjden – kommer den att räcka när golvet är färdiggjutet? Måste vi bila upp hela golvet för att få plats med avloppen? Och hur i hela friden blir vi av med betongklumpen i hörnet? Nu inser vi en möjlig orsak till att golvet ligger så högt i motsvarande del i andra änden av huset: de kanske inte tog bort hon?

Under trappan kan man se den gjutna hon till djuren

Vi öppnar dörren till själva huset och slås av en genomträngande hundlukt. De förra ägarna har verkligen varit tillmötesgående och trevliga, men man kommer inte ifrån att åtta hundar lämnar sina spår, både i huset och i trädgården! När vi varit här tidigare har alla fönster varit öppna och lukten lite mer diskret. Jag gillar hundar och brukar inte tänka så mycket på eventuell lukt, men det är klart, antalet gör också skillnad. Vi läste att när det bor flera hundar på ett ställe kommer de att luktmarkera områden och det är inte alltid det syns. Och de svettas om tassarna så där kommer gissningsvis också en del lukt. (Se mer om hundlukt längre ner.)

På plussidan kändes huset fortfarande fint och rummen verkade lite större än vi kom ihåg. Jag älskar de djupa fönsternischerna och att flera av rummen har fönster i två riktningar. Så nu är det bara att kavla upp ärmarna och börja renovera! Eller, inte riktigt, först ska experterna in: avloppsfolk och brandtekniker, byggantikvarie och trädfällare, bara för att nämna några.

Men vi är i alla fall på väg!

Vad gör man åt hundlukt?

Hundlukten blev lite bättre efter ett tag – det lär ta ca 2 minuter tills luktsinnet inhiberas – men vi insåg att vi behövde börja med att göra något drastiskt åt lukten, och helst innan vi tar dit våra möbler. Därför bestämde vi oss för att hyra en ozongenerator via Hygglo. Det är en sajt där man kan hyra maskiner av privatpersoner, med relativt hög säkerhet (dvs både uthyrare och lånare identifieras med bankid, man betalar också med bankid och sakerna är försäkrade). Jag kunde hämta den redan nästa dag och åkte ut i solskenet för att sätta igång den i huset. Ozon är giftigt så man kan inte vistas i rummet när den är igång (växter och djur mår inte heller bra). Nu puttrar den på – det ska bli jättespännande att se hur det luktar när jag kommer dit imorgon!