Inspiration i ett namn

Jag beställde hem lindblomste för att testa hur man kan använda det som smaksättning till olika saker, men hade bara diffusa tankar kring detta – det är minst tjugo år sedan jag drack lindblomste. När Agnes (min skypekompis och regelbundna bollplank) glatt började prata om madeleinekakor som en given kombination med lindblomste, missade jag den litterära referensen. Men när jag sökte mer information om lindar insåg jag att det där med madeleinekakor var en grej. Och att det handlade om Marcel Proust’s litterära storverk ”På spaning efter den tid som flytt” (À la recherche du temps perdu). Nästa gång vi pratades vid, visade det sig att Agnes hade plöjt alla de 3000 sidorna! När Marcel Proust’s alter ego doppar sin madeleinekaka i lindblomste och sedan stoppar den i munnen väcks en flod av barndomsminnen till liv – både lätta och svåra.

“På spaning efter den tid som flytt” sammanfattar det som jag försökt göra med alla mina efterforskningar om huset. Och passar fint med vad vi vill med caféets renovering: inte återuppväcka det förflutna, men associera till det! Namnet Café Linden kändes nu ännu mer rätt.

Vi bakade madeleinekakor med mandelmjöl i efter freaky kitchens recept och åt dem tillsammans med lindblomste.

Vi har inte köpt riktiga formar än, men goda blev de

Det väckte inga minnen till liv (såklart – vi har aldrig ätit detta förut: se nedan för en neuropsykologisk förklaring till episoden i Prousts bok), men väl njutning. Jag skulle inte säga att madeleinekakor hänförde mig vid första tuggan, men eftersmaken! Den liksom blommar upp tillsammans med teet och man vill bara ha mer. Det här ska definitivt bli ett koncept på caféet och man får nog ha två (minst) kakor i paketet.

Miniserien “À la recherche du temps perdu” utspelar sig runt sekelskiftet – nära tiden när vårt hus byggdes

Och nu är jag på jakt efter filmatiseringen av ”På spaning av den tid som flytt” från 2011 (Nina Companéez)– lite fusk kanske, men 7 volymer känns övermäktigt just nu. Och jag gillar film!

Om Prousts minne (jag har en kandidat i psykologi med fokus på neuropsykologi): det har visat sig att lukt och smak kan stimulera minnen från lång tid tillbaka, som då kommer fram mer eller mindre intakta. Generellt gäller att minnen förändras varje gång vi tar fram dem, och för att få tag på ett intakt minne behöver det stimuleras utan att gå via associationer. Och det är just det lukten kan göra. Eventuellt kan det ha att göra med att luktsinnet är direkt kopplat till den nyare delen av hjärnan i stället för att, som de andra sinnena, vara tvunget att ta omvägen via de centrala äldre delarna.

Vad finns i ett namn?

Så huset är ett torp och skulle detta då bli caféets namn? Långa diskussioner började. Nya Torpet visade sig vara bättre än bara Torp – det finns många torp som sysslar med café och hotell på nätet. Men gav detta verkligen en känsla för huset? Vore kanske Gula Huset bättre? Vi gjorde en liten survey bland vänner och bekanta och Nya Torpet vann med knapp marginal. Någon tyckte båda var dåliga. Och efter att envist försökt gilla Nya Torpet i ett antal veckor så gav vi henne rätt: inget av namnen kändes riktigt bra.

Julhelgen ägnades därför med brainstorming med – den numera lite uttröttade – familjen. Spiskammaren hamnade på listan, men jag tyckte det lät mer som en restaurang än ett fik. Min yngsta dotter tyckte det lät som namnet på en plats i de djupa skogarna dit en familj åker en regnig och blåsig höstdag i början på en film. En skräckfilm! Hade vi ätit lite mycket av julmaten kanske?

En tanke var att inte fokusera på huset utan på platsen. Fastigheten ligger vid en allé som är ett botaniskt minnesmärke och först anlagd i början av 1800-talet. Tyvärr fanns redan Allé på Österlen och det är alltför nära för en namne! Men om det hette Lindallén istället? En annan av mina döttrar föreslog det vackra franska Tilleul (lind), men varken fiket eller platsen har någon direkt fransk koppling. Och hur många vet vad tilleul är? I den här diskussionen dök Linden upp som alternativ.

Lindallén går mellan de gröna pilarna och är utmärkt på kartan med små cirklar. Skånska rekognosceringskartan från 1820.

Stuart konstaterade förtjust att lind heter Linden inte bara på engelska utan på flera andra europeiska språk. Och jag gillade att namnet skulle associeras med träd och kanske därigenom trädgård, som både är en av mina passioner och vad vi vill erbjuda våra besökare.

Dessutom står en av de allra största lindarna i allén just vid vårt hus (allén är ojämn eftersom den består av fröförökad bohuslind) . Ett annat plus var att det borde gå att göra en stilfull logga med lindfrukter. Fast här stötte jag på patrull eftersom Stuart tyckte att ingen väl vet hur en sådan ser ut. Men visst är de fina?!

Framåt hösten sitter fortfarande de gulnande vingarna kvar – de ska ju funka som paraplyer och sprida fröna med vinden. Bild: Maxmann, pixabay.

Det tog ett par dagar att landa i namnet och det avgörande var när vi började fundera på lindblomste och möjligheten att använda lindblommor som smaksättning – mer om detta nästa gång!

Denna process tog sin lilla tid och det är därför bloggen blev publicerad först nu i januari 2023 – vi ville såklart ha rätt domännamn och du är ju här nu, så varmt välkommen till (bloggen) Café Linden!