Just nu känns det som om inte så mycket händer ute i Hjälmaröd. Det är väl inte riktigt sant: vi väntar på offerter från olika byggare och ansökan för nytt avlopp har kommit in.
Jag spenderar den mesta tiden på research relaterat till bygget. Vilken sorts isolering är lämplig till ett vasstak? Flera byggare har pratat om polyuretanisolering man sprutar på och som har god isoleringsförmåga per cm. Det känns dock inte så bra att lägga initialt giftig plast och jag läste att det kan ge upphov till mögel av organiskt material om det inte kan luftas. Å andra sidan tar andra material mycket plats och rummen blir mindre – vilket är en utmaning i en vindsvåning. Just nu är jag inne på antingen cellulosa eller hampa-isolering tillsammans med en ångbroms (diffusionsöppen duk). Men experterna har alla olika lösningar och egna favoritmetoder och käpphästar, så det är svårt att veta vad som är bäst.
Vissa dagar undrar jag om det kommer att gå att få en vettig ovanvåning över huvud taget! Vi har kört förbi tvillinghusen på andra sidan sjön flera gånger och de har inredda ovanvåningar, men jag vet inte hur de är att värma upp och ingen av dem har vasstak. Som du ser ger de ett ganska annorlunda intryck än vårt, även om de är byggda samtidigt och med samma planlösning.
Det andra som sker är ett febrilt designande av alla rum till caféet – på datorn, inte i verkligheten. Vi har tagit hundratals (nåja, nästan) mått för att skapa skalenliga ritningar. Och sedan ska man tänka igenom exakt vad som behövs, hur stort det skulle behöva vara och vad som faktiskt får plats. Diskrum, värmesystem, produktionskök och matsalar – alla har sina egna utmaningar. Och huset, som kändes så stort från början, krymper allt mer. Det handlar med andra ord om prioriteringar, försöka känna sig till hur det är att sitta/jobba på olika ytor och att flytta runt saker i de olika rummen.
Lättare och mer glädjefyllt är utforskandet av omgivningarna. I helgen var jag ute med min kompis Agnes och vi upptäckte att man kunde gå hela vägen längs med sjön bort till Övedskloster. Största delen av vägen går på den gamla banvallen eller fördämningsvallen längs med sjön. Det är en omväxlande promenad med öppna fält, ekhagar och bokskog. Här kommer att vara ännu vackrare framåt våren och det gjorde mig lycklig att det finns så mycket fint alldeles inpå knuten!
Och när vi satt och åt frukost vid fönstret och tittade på när morgonljuset spelade över hagen på andra sidan vägen, så kändes det som om detta var en sagolik plats på jorden.
