Vi hade en arbetssemester förra helgen: vi åkte upp till Falkenberg för att besöka Borgmästargråden och Solhaga Stenungsbageri och träffa Sara Wennerström. För att hon skulle kunna ha tid, valde vi att ta det nu, innan säsongen riktigt kommit i gång – och trots att vädret såg ut att bli ett evigt regnande. Falkenberg är ju annars en mysig sommarstad, men vi hade en toppenhelg mitt i mars (och inget regn på promenaden runt Ätran).
På Borgmästargården fick vi gott kaffe och vi mätte serveringsdisken och fotograferade fiffiga lösningar på brickställ. Bakom oss satt ett par som hörde att vi pratade engelska och snart hade skotten startat ett samtal om framtiden. De hade varit gifta i 47 år – hon var svenska – och var i Sverige för att hälsa på släkten. Han var en aktiv forsrännare och pekade på Ätrans virvlar under broarna, medan hennes hobby hemma i Skottland var att baka svenska kakor med barnbarnen. De var förtjusta över vårt projekt att starta café och avslutade samtalet med att säga att det var roligt med goda nyheter mitt bland alla dåliga nyheter från världen.
Det fick mig att känna att det vi vill göra faktiskt är lite viktigt: vårt mål är att skapa en upplevelse av den sort som gör oss glada och förväntansfulla när vi ska ut på en utflykt. Och även om det bara är en fika, så är det de små sakerna, trots allt, som skapar vardagen. Kan vi bringa glädje på det sättet så gör vi ändå något gott för världen.
Vanligtvis är vi ganska petiga med hotellbokningar och vill att det ska vara speciellt eller mysigt på något sätt. Den här gången hade vi lite bråttom och bokade något som var ledigt. Men vilken tur vi hade: vi fick ett fantastiskt rum på Hotell Hamngatan 27 med vackra fönster åt två håll ut mot Ätran! Ägarna var jättetrevliga och service-minded och vi kan varmt rekommendera detta fint renoverade gamla hamnmagasin. Det var en perfekt plats för vår personliga konferens (är du nyfiken om dessa så läs längst ner) i minivarianten. Vi hade en stor sådan i höstas, innan vi köpte huset i Hjälmaröd. Det var kul att se hur vi faktiskt, utan att riktigt inse det då, hade valt en fastighet som passar jättebra in på det vi hade kommit fram till i höstas.
På söndagen åkte vi till Solhaga i Slöinge. Sara var i färd med att avsluta dagens skift tillsammans med sin som Max. Vi fick hänga med dem i bageriet och se hur allt gick till. Vi blev kvar i två timmar och pratade också med Ante (Saras man) och täckte in företagande, chefskap, träning för att orka det fysiska, hur det är att ha familjen bland personalen, balansen mellan arbete och fritid och såklart allt det praktiska. Otroligt lärorikt och vi är så tacksamma för att de gav oss all denna tid!
Solhaga är ett ganska stort bageri – sett från vår horisont – med sju heltidsanställda. De gör sin vinst under högsäsongen, medan de är glada om de lyckas ta sig igenom lågsäsongen utan att gå alltför mycket back. Sedan elräkningen sköljde över dem har Sara i princip jobbat tio timmar per dag de flesta dagar, men dagen efter vi var där skulle de äntligen iväg på en veckas semester. Hon rådde oss att börja försiktigt och anställa efter hand, när företaget växte. För vår del vill vi inte riktigt bli så stora – målet är att kunna ha heltidsanställda, men snarare två än sju (vet inte om hon inkluderade dem själva: båda Sara och Ante jobbar heltid med Solhaga) – och då, hoppas vi – kanske vi inte heller behöva jobba riktigt så mycket året om. Men vem vet?
Personliga konferenser
Det här är en idé jag fick tips om av min vän Marie och podden Bortom ekorrhjulet. Tillsammans med en vän eller partner går man igenom stora områden i livet. I vårt fall tog vi: jobb, ekonomi, hobbys, relationer, omgivning (hur man vill bo) och personlig utveckling. Man tar god tid på sig inom varje ämne (2-3 timmar) och formulerar vart man vill vara om ett år, en person i taget. Den andra personen lyssnar engagerat och frågar om varför och hur och kanske utmanar en del. Sedan skriver man ner svaret. Vi svarade var och en för sig och sedan ett gemensamt svar. Poängen är att se på hela livet med lite distans, och kolla av att man går åt samma håll (om man är ett par). Det är också att formulera mål, som bara genom att de formuleras och förankras i ens värdegrund och känslor, kommer att ligga i det omedvetna och påverka ens handlingar (detta är även visat i neuropsykologiska studier). Rekommendationen är också att göra konferensen någon annanstans än hemma, så att man inte distraheras eller hamnar i invanda tankemönster. Mini-varianten vi gjorde i Falkenberg är inte nödvändig, det räcker med en gång om året, men vi ville landa i den större bilden efter alla utmaningar som varit den senaste tiden, där problem efter problem dykt upp med anpassningen till reglerna för att kunna ha café. Och det var skönt att både märka att vi går i den riktning vi hade tänkt och att påminna oss om allt som är positivt med det vi vill.
