Om huset

June 22, 2024

På väg att vända?

Snälla människor

Att handla begagnat innebär både besvikelser och glädje. Besvikelser när man missar ett kap eller när folk backar från en deal, men oftast blir man bra bemött, allra helst ute på landet verkar det som. Det är kul att göra en utflykt till en plats man aldrig varit och köra genom ett vackert Skåne!

Vi skulle köpa en dörr utanför Kristianstad och hade en lång bilkörning i solskenet. Väl på plats, möttes vi av en kvinna och hennes svärson och fick hjälp att lyfta den tunga ytterdörren till vår skåpbil. Sedan bjöds vi på vattenmelon och dryck: ”ni måste ha något, ni som ska köra så långt” sa den vänliga kvinnan. Och så hade vi en trevlig pratstund både om hur det var att bo där de bodde och om familjeföretaget i närheten som har gjort vårt plåttak. Därifrån ledde samtalet till vårt blivande café – som de lovade att besöka. De sa att det var viktigt med samlingsplatser ute på landet.

Förra veckan köpte vi en diskmaskin som stått i en före detta förskola. Familjen som sålde den skulle flytta in samma dag och huset låg vackert bredvid en sjö. När de berättat att de höll på att renovera huset, undrade vi fall de händelsevis hade en blandare kvar från förra verksamheten. Och det hade de: både ett litet handfat med blandare som vi ska ha i storköket och en vask till städskrubben. Och vi fick dem på köpet! Hela familjen följde sedan med och visade oss var kvarnen legat vid sjön – som svar på varför det var lite för strömt att bada där – och sedan berättade de att man sett varg i krokarna de senaste veckorna. Spännande! När de vinkade av oss kommenterade Stuart förtjust att det var sådana här möten som fick honom att känna hopp om mänskligheten. Vänligheten i vardagen betyder mycket.

Varför tar det så lång tid?

Så har det gått mer än ett år sedan vi började renovera på riktigt. Och än känns det långt kvar. Allra mest beror det på att taket behövde bytas, men vi var också naiva när det gällde insidan: framför allt om de konsekvenser det innebar att göra nedervåningen till en egen brandcell. Just nu är det personalrummet som är närmast att bli färdigt, så låt oss titta på det för att ta reda på varför det tar så lång tid:

Innertaket skulle brandsäkras vilket innebär dubbel gips. Det, i sin tur, krävde att vi tog ned det befintliga innertaket, som hade en osäker konstruktion. Vi rev ner panelen, tog ner all isolering och förberedde för snickarna, som sedan förstärkte bjälklaget för att det skulle hålla gipsplattorna. Vi satte dit ny isolering och snickarna kunde därefter sätta upp läkt som gipsen kunde fästas i. Innan gipsningen skulle all rördragning och eldragning göras. Hela huset får ny el och eftersom vi byter till vattenburen värme (från elvärme i golvet) ska det till nya element.

Vi har egen brunn och vattnet visade sig innehålla bakterier. Därför måste allt färskvatten gå genom det nya vattenreningssystemet innan det kommer till kranarna, vilket i sin tur innebar mer rördragning. I personalsektionen ska det också bli diskrum och en städskrubb med eget vatten/avlopp.

Rördragning, både ny och gammal, gjorde flera hål i innerväggen och de murade jag igen. Och på tal om hål så krävde ventilationssystemet flera hål i de 50 cm tjocka ytterväggarna, och vart och ett av dessa har jag sedan murat på utsidan och ibland på insidan, så att de ska passa ventilationsrören.

Byggarna gjorde en vägg till diskrummet och hål för dörrarna till både det och städskrubben. Dörrarna har vi hittat second hand, efter mycket letande både i Sverige och Danmark. Dessa dörrar behöver också tas om hand och få nya handtag.

När gipsen var på plats spacklade Stuart taket. Detta görs i tre omgångar innan det slipas med giraff och för hand. Alla eventuella glipor mellan stenväggen och gipstaket fylls med brandsäkert fogskum. Därefter med brandfog. Väggen gentemot diskrummet spacklades och slipades den också. Och målades med vit färg som skydd under det vidare bygget.

När taket var klart kunde jag måla stenväggarna med kalkfärg, men ännu kan jag inte måla förstersmygarna eftersom det krävs ett nytt brandfönster på ett ställe. Och så ska det in en ny ytterdörr, lister till diskrumsväggen, element, ventilationsrör, foder till dörrarna och golvet har ett hål som ska gjutas.

Som du märker så är listan lång på vad som krävs bara för detta rummet och varje rum har sina egna utmaningar. Vi försöker hålla nere kostnader genom att göra så mycket vi kan själva och genom att hitta begagnat material när det går. Vi har insett att vi inte riktigt orkar lika mycket fysiskt jobb som byggarna och ger oss av en eller två timmar innan dem – och sedan har vi oftast jobb framför datorn att göra också (som administration, tillstånd och leta byggmaterial, både gammalt och nytt). Vi har också insett att projektet måste få ta tid. Man hade kunnat öka hastigheten genom att jobba längre och på helger, men jag tror inte vi hade klarat det psykiskt (eller fysiskt, för den delen). Hela projektet har tillräckligt med psykiska utmaningar som det är, med all ovisshet, överraskningar, pusselbitar och att vi två ständigt är (mer eller mindre) på samma plats.

En stor skillnad är dock att nu skapar vi oftast nytt, istället för river ner. Och det borde väl ändå vara ett tecken på att det håller på att vända? 😊

February 9, 2024

Det våras för byggandet!

Vi blev äntligen klara för byggstart häromdagen – vilken oerhörd lättnad! Det var i augusti vi insåg att vi borde ha bygglov för att göra om undervåningen till café. Tidigare hade vi fått veta att vi kunde bygga om som privatbostad och sedan ansöka om ändrad användning, men vi insåg att brandskyddet inte skulle kunna kontrolleras i efterhand och att ansökan därför måste göras först. Dessutom, visade det sig, måste alla nya vattendragningar ha bygglov. Och det var tur att vi sökte bygglovet då, med tanke på hur lång tid det har tagit. Det som framför allt har dragit ut på tiden är alla vändor mellan olika myndigheter; de har inte riktigt varit överens om vem som får bestämma vad. På vägen har vi lärt oss många olika saker: att göra bilder i sketchup (det tog tid!), detaljer om olika naturskydd, handikappanpassning, brandskydd, trafikverkets regler, höjder för staket och gjutning av grundpelare. Arbetsmiljö när man jobbar på hög höjd, ventilationskrav och u-värdesberäkningar vet vi också mer om.

Parallellt med jobbet om bygglovet för caféet har vi dock haft massor att göra med bostadsdelen som inte krävde bygglov. Större delen av ovanvåningen har behövt förstärkas och taket bytas. Vår byggare sa häromveckan att om vi vetat det vi vet nu, hade det varit lättare att bara riva ovanvåningen och börja om från början. Men vi vårdar ömt de bjälkar och tegelmurar som fortfarande är synliga och som visar husets ålder och hoppas han har lite fel.

Här är glada byggare som äntligen fått bort den sista vassen från taket. Vi är lika glada, eftersom vårt jobb har varit att bära bort och elda upp vassen allteftersom den kastades ner. Det finns väldigt mycket vass på ett vasstak: det tog tre veckors heltidsarbete att få bort den.

Det var fantastiskt att få in kuporna på ovanvåningen – plötsligt kändes det som att ovanvåningen kan bli ett hem! Fönstren sattes i häromdagen.

Jag har funderat mycket på hur det kommer att bli med en våning som är så präglad av vinds-strukturen: hur känns det när det plana taket är mindre än två meter och resten är snedtak? Jag har gjort en modell i SketchUp och försökt traska runt i den, men det blir så klart inte riktigt samma sak som se det i verkligheten.

Hela ovanvåningen kommer att ha rum i fil, något som jag har försökt undvika i mina tidigare renoveringar. Så här har vi fått tänka annorlunda och försöka få till en vettig bostad ändå, där ”korridorerna” blir en del av rummen. Vi kommer att ha två ingångar från utsidan av huset. En av dem skulle gå direkt in till sovrummet på ena sidan. Detta kändes inte helt bekvämt, även om vi ska ha en annan ingång till gäster. Men så kom jag på att man kunde ha en sängalkov. På det sättet blir ingången avskild och vi kan ha ett litet kontor där, och sängen hamnar i ett eget krypin.

Den östra sidan med sovalkoven, ingång till vänster

Mittensektionen kommer att ha kök, badrum och ett vardagsrum. Det är här de nya kuporna ger ljus och utsikt. Denna sektion är lite bredare än de på sidorna, men det blir ändå en stor andel snedtak. Vi kommer alltså inte kunna stå på en stor del av ytan och möbler behöver placeras så att vi inte slår i huvudet när vi reser på oss. Men utrymmet under snedtaket skapar luftighet, och med fönster på båda sidor kommer det att bli betydligt ljusare här än i kantsektionerna.

Västra sektionen med gästrummet och ett vardagsrum med en andra ingång

Så här ser det ut i västra sidan just nu. Fotot är lite missvisande – fullt så smalt är det inte. Men vi undrar fortfarande hur mörkt det kommer att kännas, eftersom det blir fönster bara i gavlarna.

Så det är en hel del kvar att bygga däruppe och nu kommer våren snart och med den isolering och värmesystem. Och när vi är säkra från minusgrader blir det äntligen dags att skapa en fin inomhusmiljö för caféet på bottenvåningen!

May 8, 2023December 14, 2023

Visst gör det ont när knoppar brister

Ny kommer utmaningarna slag i slag. Om det var väntan som var svår innan, så är det motsatsen, nu. Det är fullt upp!

Förra veckan avverkades de sjuka askarna på tomten och nu har vi en stor mängd ris, och bränne, att ta hand om. Frågan är hur länge det kan torka innan det ska grävas? Det ska grävas lite överallt: på västra sidan och framför huset ska avloppet gå. I öster ska vi ha parkering och på baksidan gångar till trädgården. Det finns alltså inte så mycket plats att torka ris. Vi behöver spara varenda krona vi kan och vill helst inte behövs forsla bort det. Det dyker upp nya kostnader dagligen, verkar det som.

Jag försökte rädda en del av de gamla växterna innan avverkningen och plockade vår första bukett från tomten. Det är Italiensk blåstjärna (Hyacinthoides italica), aftonstjärna (Ornithogalum nutans) och tidiga blad från kaprifol.

Avloppet har varit en historia med många diskussioner med miljö-förvaltningen. Helst skulle man ha brunn och avlopp långt ifrån varandra samtidigt som reningen av avloppet borde vara 20 m från tomtgränsen. Vår tomt är inte tillräckligt stor för detta. Fettavskiljare hade avloppsfolket sagt att de trodde vi kunde hoppa över, men si, det gick inte, så där rullar det på mer pengar.

Containern vi fyllde med tryckimpregnerat på den lyckosamma arbetshelgen visade sig kosta mycket mer än vi förstått, eftersom man får betala extra för saneringen när det kommer via ett företag. Så det kan definitiv vara lönt att hyra släp och ta det till tippen själv!

Byggaren var här för att påbörja brandisoleringen av innertaket. Vi trodde att det räckte med att fylla på med gipsplattor i vissa rum, men där gick vi bet. Det visade sig att ovanför gipset fanns plast och en tunn träpanel. Dessutom hittade han brandfarligt placerad el, med sockerbitar som höll ihop ledningarna under takisoleringen. Det är ingen lösning som man kan vara riktigt bekväm med var man är, men i ett hus med vasstak! Det andra rummet där vi trodde det skulle räcka med mer gips hade en råttkoloni ovanpå gipset. Det är ytterst tveksamt att den gipsen går att rädda, men vi får ta ut allt uppifrån och se. Det är i alla fall positivt att Länsförsäkringar är bra: de har sina egna skadedjurs-sanerare (utan självrisk) och de kommer ut i veckan för att ta hand om den delen.

Vattenproven kom tillbaks med för höga halter nitrit. Vi hade räknat med att behöva filtrera vattnet: vi ska trots allt göra mat och kaffe och därmed använda känsliga maskiner. Det här med nitriten var lite konstigt. Oftast kommer det från gödsel i jordbruket, men det fanns inga förhöjda värden av andra ämnen som brukar dyka upp när det kommer från gödsel. Efter en diskussion med företaget, så kom vi fram till att det var hundarnas kissande som var den troliga orsaken. De har kissat hela vintersäsongen när växterna inte förbrukar någon näring. Nu hoppas vi att halterna ska gå ner över sommarens växtspurt och sen tar vi ett nytt prov till hösten.

Parallellt med att det dyker upp nya saker vi måste ordna för att förbereda för grävanden och bygganden, så har jag börjat jobba på deltid. Lite taskig tajming, men det handlar om att hjälpa till med ansökan till Biosfärprojektet (Storkriket) och det är ju oemotståndligt. Jag lär mig massor om området och det är kul att träffa personer som bor i trakterna.

På det hela taget är vår tid välfylld, och det gäller att hitta stunder till återhämtning och påminna sig varför vi gör det här – som att ta en promenad runt knutarna.

Vår närmaste promenad går över Borstbäcken…

och fortsätter mellan ramslöken fram mot Vombsjön.

April 21, 2023

Beska droppar

Idag fick jag en påminnelse om hur viktigt det är att se till att personalen får tillräckligt med tid för att lära sig: en kaffe på vägen till jobbet blev en bitter erfarenhet. Jag tog en munfull och kände hur magen reagerade (resultatet av ett överskott av bengalensol och mozambiosid som jag har skrivit om tidigare) och kaffet låg på 3 på min tiogradiga skala, alltså under 5 som är gränsen till drickbart. Jag brukar inte protestera, utan göra mig av med kaffet så diskret som möjligt, men idag valde jag att lämna tillbaka det eftersom jag tänkte att baristan behövde få veta att det gått fel. Hon var väldigt vänlig och förvånad eftersom hon gjort kaffe hela morgonen på samma sätt, sa hon.

Nu såg jag när hon gjorde kaffet att hon inte hade en aning om hur man trycker till en puck, vilket fick mig att förstå att det var utbildningen det var fel på: det är minst sagt grundläggande. På Gateau brukar kaffet vara mellan 6 och 7, men visst har det hänt att det varit på gränsen förut. Kanske dags att ha en lite längre utbildning?

Hur ska man göra en bra puck? Ett par tips: se till att du mal rätt mängd kaffe. Här kan du väga till en början, så att du lär dig hur det ser ut. Använd en tamper med tyngd. Jag köpte en ny tamper i början av året och det hade en mycket positiv effekt på smaken på kaffet jag gör hemma. Tryck en gång, jämnt över, helst utan att vrida. Målet är att få ett jämnt fördelat kaffe utan sprickor. Blir pucken sned eller det uppstår sprickor, kommer kaffet att rinna vid sidan på vissa ställen och resultatet blir blaskigt och beskt.

Här har jag använt 100% arabicabönor, vilket ger lite mindre crema än blandningar med robusta. Creman uppstår när kaffet rinner genom en jämn och rätt packad puck. Är det bubbligt och försvinner när du snurrar kaffet, så har pucken blivit fel.

Jag lovar att vi ska se till att alla som jobbar hos oss kan göra kaffe med låga halter av bitterämnen. Det är inte bara hur man skapar pucken som spelar roll, men det är en viktig del (en annan faktor är malningsgraden som i sin tur beror på temperatur, luftfuktighet och kaffesort).

I övrigt går allt framåt med snigelfart. Just nu försöker vi möta avloppskraven från Eslövs kommun och det har inte varit det lättaste, trots att vi har ett ekologiskt tänk. Vi fick en del positiva signaler idag och nu ska vi testköra infiltrationen i helgen. Infiltrationen gäller – i vårt fall – helt renat vatten, utan fosfor och kväve, men anläggningen gjordes när man hade en sämre typ av rening, så vi behöver testa att den faktiskt fungerar. Annars blir det att lägga till ett ytterligare steg för en 25 000. Och det är inte det första (eller sista) tillägget vi behöver göra i det här projektet för att möta olika krav.

Nästa vecka ska jag träffa byggaren för planering och även om bygget ser ut att ta mycket längre tid än det sades när vi började ta in offerter för en månad sedan, så ska det bli jättekul att få en tidsplan!

February 11, 2023

Kalldusch

Medan själva flytten gick smidigt så hade vi inte riktigt samma framgång med att få bort hundlukten: den var mindre stark, men fortfarande påträngande. Ozongeneratorn fick i alla fall bort källarlukten från fåtöljerna som vi hade satt bredvid apparaten. Säljarnas städfirma var här en gång till och skurade golven. Det hjälpte en del, det var helt luktfritt precis när de var klara, men ett par dagar senare var lukten tillbaka. Nästa försök blir målartvätt, men jag behöver kolla hur man använder det på kalkfärg.

Erik hjälpte oss att flytta och solen oss att njuta av lunchen

Den största utmaningen var dock kylan! Vi har varit ganska naiva och trodde att man kunde få upp värmen genom att elda. Det finns två kaminer och en murspis och vi hade hoppats på att slippa använda golvvärmen. Dessutom finns det två luft-luft värmepumpar och det kändes som ett bra tillskott. Men som någon bekant påpekade: det är svårt att värma stenhus, och detta har en golvyta på nästan 200 kvadrat och väggar är bortåt 50 cm!

Vi eldade på hela dagen och det blev väl någorlunda varmt i rummet med brasan. I köket, som har högt i tak, blev det knappt någon skillnad trots intensivt eldande i den kaminen. När vi genomfrusna skulle trösta oss med att laga mat och satte på gasspisen så hände ingenting. Stuart gick ut för att se om gastuben var rätt inkopplad – men där var ingen gastub! Någon elak person hade lagt beslag på den. Ny, fin och röd, var den ett lätt byte när ingen var här.

Som tur var kunde vi laga pasta på kaminen så att vi fick kvällsmat ändå.

Men det kändes inte så bra att bli bestulen. Och vara kall. Jag sov dåligt, orolig både för kylan och inbrott, och undrade om vi skulle vara tvungna att ställa in hela projektet på grund av elkostnaderna. Eftertankens kranka blekhet målade sina fingrar på väggarna när bilarnas lyktor körde förbi (hahaha, sorry, kunde inte motstå).

När vi vågade oss ut ur duntäcket på söndagen så mötte oss denna morgonsyn och det kändes genast bättre. Det är vackra omgivningar här i Hjälmaröd och mycket mer himmel än i stan.

Och nu har vi en mer lösningsinriktad inställning: medan vi renoverar nöjer vi oss med att bo i den delen av huset som ligger över vattenrören och ändå måste hållas varm. Vi pratade med säljarna som berättade hur de gjorde för att värma huset, och har använt en del av de tipsen (men inte alla: de hade en elräkning på 17 000 förra månaden!). Och så ska vi ta reda på mer om vad vi kan göra inför nästa vinter för att effektivisera uppvärmningen.

Vi har också skrivit kontrakt med Säkra larm – även om det just nu inte finns något att sno, så känns det bra mycket säkrare att vara uppkopplad till en larmcentral. Och vi har lägre försäkringskostnad tack vare det.

En sak i taget. Och fokusera på det positiva så mycket som vi mäktar.

February 7, 2023February 7, 2023

Nycklar

Så har vi dem äntligen i vår hand – nycklarna! Det var spännande, och lite nervöst, att åka ut: skulle det se ut som vi kom ihåg? Större? Mindre? Mer att renovera? När man blir kär i ett hus kan man ju bygga upp hur mycket fantasier som helst.

Vi hade en del missuppfattningar om trädgården som syns nu när löven fallit av. Tomten är inte symmetrisk i förhållande till den nedfallna stenmuren – på gamla kartor ser muren ut att följa husets kanter, men det gör den inte i verkligheten. I stället är ytan åt öster mycket större än den i väster. Det är bra eftersom det ger lite mer plats till parkeringen, men är det tillräckligt? Vi ska mäta igen. Vi vill helst inte behöva flytta muren och göra trädgården mer skev i förhållande till huset. Eller så spelar det ingen roll? Muren är så förfallen att vi behöver bygga den igen, i vilket fall.

Vidare till förrådet som ska bli produktionskök. Här upptäckter vi en del problem som inte var synliga när rummet var fullt av saker. Bland annat blir Stuart bekymrad över den blivande takhöjden – kommer den att räcka när golvet är färdiggjutet? Måste vi bila upp hela golvet för att få plats med avloppen? Och hur i hela friden blir vi av med betongklumpen i hörnet? Nu inser vi en möjlig orsak till att golvet ligger så högt i motsvarande del i andra änden av huset: de kanske inte tog bort hon?

Under trappan kan man se den gjutna hon till djuren

Vi öppnar dörren till själva huset och slås av en genomträngande hundlukt. De förra ägarna har verkligen varit tillmötesgående och trevliga, men man kommer inte ifrån att åtta hundar lämnar sina spår, både i huset och i trädgården! När vi varit här tidigare har alla fönster varit öppna och lukten lite mer diskret. Jag gillar hundar och brukar inte tänka så mycket på eventuell lukt, men det är klart, antalet gör också skillnad. Vi läste att när det bor flera hundar på ett ställe kommer de att luktmarkera områden och det är inte alltid det syns. Och de svettas om tassarna så där kommer gissningsvis också en del lukt. (Se mer om hundlukt längre ner.)

På plussidan kändes huset fortfarande fint och rummen verkade lite större än vi kom ihåg. Jag älskar de djupa fönsternischerna och att flera av rummen har fönster i två riktningar. Så nu är det bara att kavla upp ärmarna och börja renovera! Eller, inte riktigt, först ska experterna in: avloppsfolk och brandtekniker, byggantikvarie och trädfällare, bara för att nämna några.

Men vi är i alla fall på väg!

Vad gör man åt hundlukt?

Hundlukten blev lite bättre efter ett tag – det lär ta ca 2 minuter tills luktsinnet inhiberas – men vi insåg att vi behövde börja med att göra något drastiskt åt lukten, och helst innan vi tar dit våra möbler. Därför bestämde vi oss för att hyra en ozongenerator via Hygglo. Det är en sajt där man kan hyra maskiner av privatpersoner, med relativt hög säkerhet (dvs både uthyrare och lånare identifieras med bankid, man betalar också med bankid och sakerna är försäkrade). Jag kunde hämta den redan nästa dag och åkte ut i solskenet för att sätta igång den i huset. Ozon är giftigt så man kan inte vistas i rummet när den är igång (växter och djur mår inte heller bra). Nu puttrar den på – det ska bli jättespännande att se hur det luktar när jag kommer dit imorgon!

January 11, 2023January 12, 2023

Var är detta för ett torp?

Torp, tänkte jag, är ett litet rött hus långt inne i skogen där någon stackare har fått försöka försörja sig på en knappt tilltagen åkerlapp full med sten. Jag läste på mer om torp och lärde mig att torpare var på väg att fasas ut vid slutet av 1800-talet. Skicket – eller oskicket – att ha folk som jobbade på en stor gård i utbyte mot att få bruka en täppa med hus, förbjöds dock först 1943.

Min gissning är att Nya Torpet i Täpperöd (som det stavas idag) – som skulle visa sig vara ett av tre ”par-torp” byggda av Övedskloster – var mer arbetarbostad än ett torp. Systemet med de innovativa plattgårdarna innebar att det behövdes mer folk som jobbade på plattgården, snarare än att de brukade sin egen mark. Huset tillhörde Övedskloster ända från att det byggdes fram till 1992. Om det byggdes som en del av pattgårdsprojektet skulle det kunna förklara varför huset var så modernt för sin tid. Bland annat är det inritat separat kök i bostäderna, något som var en nymodighet då, och inte precis något en som en fattig torpare hade råd med. Ritningen visar också på ett symmetriskt (effektivt?) angreppssätt: rummen har en och samma grundstorlek och fönstren är regelbundet placerade i en jämn rad.

Det här är en kopia som jag gjort ljusare, så att det blir lättare att läsa texten under bläckfläckarna

De tre ”par-torpen” är parhus, i bemärkelsen att de är byggda som två spegelvända gårdar, som sitter ihop i mitten. Varje enhet är ca 100 kvm stor, varav 26 kvm är bostadsyta. Alla tre torpen ligger längs med landsvägen, med sina innergårdar på ”baksidan” (de andra två ligger öster om Vombsjön på Södra Övedsvägen 101 och 133).

Men det var ritningen vi skulle titta på – och vad det är som står där. Texten tolkade jag delvis genom att jämföra bokstäver mellan olika ord, dels genom att söka efter gamla skånska ord och stavningar. Sädesgolf (sädesgolv) var där man förvarade säden innan den tröskades i Tröskelagan (trösklada). Får, Kor, Svin hade man i mitten av ekonomibyggnaden – det finns en gjuten ho i ena änden av det rummet.

Den gjutna hon kommer att bli en utmaning när vi ska göra ett produktionskök här

Längst ut finns det rum för Bränsle och Avträde (dass). Dörrar (D) och fönster (F) är markerade med storleksanvisningar (dvs 1/1 eller 1/2). I verkligheten har alla tre torp något som ser ut som igensatta fönster på gavlarna. På ritningen ser man ett överstruket F på de platserna, så gissningsvis var det aldrig meningen att det skulle vara ett fönster där, utan de fönsterformade nischerna skapade symmetri i fasaden. På insidan ser man inga rester av ett fönster. Kjök avsåg såklart kök, men vad var det som stod vid sidan om? Jag letade länge för att förstå detta – trodde det kunde stå något som spiselkrans, men det var konstigt, för trekanterna på andra sidan köket är skorstenen, så spisen måste ha varit på den sidan.

Sedan hade jag en diskussion med min goda vän Agnes, och berättade om allt jag hade upptäckt och bad om hjälp med det mystiska ordet. Efter lite gemensamt spånande undrade Anges om det kanske kunde stå spiskammare och kollade genast upp detta – och så rätt hon hade! Spiskammare är ett gammalt skånskt ord för skafferi (spisekammer på danska).

Det enda vi inte har kunnat tolka är det som står till uppe till höger, mellan Sädesgolf och 7 aln. ”Lym”, ”flm”???

January 10, 2023January 12, 2023

Nya Torpet i Täpperöd

Det syns att huset är byggt av någon med kapital och vi vet att det tillhörde Övedsklosters fideikommiss fram till 1992. De tjocka stenväggarna, det relativt höga taket och de fint putsade fönsternischerna gjorde oss nyfikna på vad det använts till. Och vi ville gärna kalla fiket efter huset. Kanske hade det varit ett magasin? Eller någon sorts speciell bostad, som kuskbostaden vid Christinehof, som vi hade tittat på när vi letade hus?

Säljarna hade ingen information och vi kontaktade därför Övedsklosters faktor i hopp om att få svar på våra frågor eller tillgång till deras arkiv. Det visade sig att han inte visste och att alla arkiv numera fanns på riksarkivet: ”De tyckte inte vi kunde ta hand om dem ordentligt”, sa faktorn. Så nu började jag leta på nätet. På Skånska rekognoseringskartan från 1820 (Riksarkivet) finns inte huset med, men det fanns en byggnad markerad med en fyrkant på generalstabskartan från 1865. Alltså borde det vara byggt någon gång däremellan.

Laga skifte genomfördes i Skåne 1830-70 och det faller ju inom tidsramen – skiftet innebar att gårdar flyttades ut byar till mitt i sina marker och det kanske var när huset byggdes? Det visade sig dock att vissa gods, däribland Övedskloster, hade sin egen modell för effektivisering av jordbruket. Man skapade ”plattgårdar”, enligt engelsk modell. Dessa var stordriftsenheter där det skulle drivas modernt jordbruk, och de i sin tur organiserade jordbruket inom sina marker. Övedskloster införde sina plattgårdar mellan 1840 och 1860. Då kanske huset sorterade under någon av dessa? Jag hittade sammanlagt nio plattgårdar som tillhört Övedskloster, och den som låg närmast vårt hus var Svansjö gård. Jag har kört förbi många gånger och alltid tyckt att Svansjö är speciellt, med sin bottenvåning som ser ut som en husgrund.

Svansjö säteri är byggt 1758, men man hittar Svansjö även på Gerhard von Burmans Skånska karta från 1684

Inne på Riksarkivets hemsida sökte jag vidare bland Övedsklosters dokument. Dokumenten är inte digitaliserade, men det finns en förteckning över de olika boxarna i arkivet. Jag visste inte riktigt vad jag skulle leta efter, men tänkte att arrendekontrakt kunde vara bra, speciellt på Svansjö gård på andra halvan av 1800-talet. Jag hittade också en box som hette ”Övedsklosters godsarkiv: Handlingar rörande byggnaderna” och jag tänkte att om vårt hus var något speciellt, kunde det kanske klassas in där.

Riksarkivets samlingar är offentliga och jag beställde ut boxarna till läsesalen i Lund. Väl där får man lägga ifrån sig det mesta – jag fick ha telefon och kamera med mig in. Vid disken bad jag om tips på hur jag skulle hitta något. Och nej, jag hade inga namn på varje sig stället eller folk som bott där, så man kunde inte använda kyrkoböckerna. ”Då blir det inte så lätt” sa mannen och skakade lite på huvudet, låste upp dörren till läsesalen och gav mig de fyra tunga boxarna.

Man behöver ha handskar när man hanterar dokumenten vid sitt skrivbord i den tysta läsesalen

Jag la boxen med ” Övedsklosters godsarkiv: Handlingar rörande byggnaderna” överst, den var ju mest en chansning. I boxarna fanns dokumenten sorterade i mappar och när jag öppnade den andra mappen klack det till i mig! Det mesta i materialet är skrivna dokument men det här var en ritning. Och jag kände igen den planlösningen! Jag hade nyligen spenderat massor av tid att försöka se hur vi skulle kunna få plats med allt som behövdes till fiket, precis på ett hus som var format på det sättet: ett ganska lågt ”u”. Där var två ritningar, en skissartad och en mer detaljerad. Det viktiga med den skissartade var texten i hörnet: Nya Torp Tepperyd i Hjälmaröd. På den andra, detaljerade, ritningen kunde jag känna igen alla rum. Förtjust gick jag till disken och frågade om man kunde kopiera materialet. Mannen såg minst sagt förvånad ut när jag berättade att jag hittat något, bara minuter efter att jag börjat leta.

Och här är bilden – nästa inlägg tolkar vi vad som står.

Den detaljerade ritningen. I hörnet står det Hjälmareds Nybygge vid Tepperyd 1892 börjat Augusti 19

Nu hade vi alltså ett namn, men kanske inte så tjusigt som jag hade hoppats på. Men inte ska man blygas över ett Nytt Torp, även om det, visade det sig på bilderna, var byggt 1892!

January 5, 2023January 12, 2023

Välkommen att hänga med på vår resa!

I oktober 2022: Vi har just skrivit kontrakt på det gula huset och vi har tagit ett stort steg till vårt nya liv. Det började för ett halvår sedan när vi insåg att om vi öppnade ett café på landet kunde vi jobba massor på sommaren och lite mindre på vintern. I alla fall verkade det finnas fik ute på Österlen som överlevde.

Vi började ett intensivt research arbete och fikade oss igenom många plaster i Skåne och tittade på hus efter hus. Vi lärde oss att det ställdes ganska speciella krav för att ett ställe skulle funka som fik: det behöver tillåta gästerna att komma in i en ände och ut i en annan, det skulle finnas plats till personalrum och personaltoa, diskrum, ett produktionskök (med gjutet golv) och själva matsalen skulle vara stor nog och ändå kännas mysig. Vi ville ha en stor trädgård, med inte alltför mycket rotogräs och plats till parkering. Helst skulle det ligga så att folk kan hitta dit och gärna på ett ställe med mycket turister. Och så ville vi såklart trivas där själva! Och den där detaljen med priset…

Så nu har vi hittat rätt! Kanske inte mitt i turiststråket, men massor av charm och stora möjligheter – och i behov av omfattande renoveringar. Och, hjälp, det har halmtak!